Husbilar är som regel lågmilare. Det gör att exemplar som rullat längre ses med skepsis av begagnatköpare. Finns det fog för detta?

Vi menar att det inte gör det och ska i denna artikel förklara varför.

Av Stefan Janeld och Stig Forsberg

Man kan tycka att ett fordon byggt för att med olika grader av oberoende ge sina ägare möjlighet att upptäcka världen ska rulla mer än en personbil. Men eftersom vår fritid är begränsad används husbilarna endast en bråkdel av deras potential.

Inte ens pensionärer, som har all tid i världen, lägger särskilt många mil bakom sig i sina husbilar.

Under 1 000 mil per år

Det är inte ovanligt att en tio år gammal husbil rullat mindre än 5 000 mil. Men de flesta har rullat cirka 10 000 mil. Alltså 1 000 mil per år.

Officiell statistik från Husvagnsbranschens Riksförbund ger vid handen att en husbil rullar i genomsnitt 688 mil per år. Men då är alla husbilar inräknade. Även riktigt gamla som används väldigt sparsamt.

En sökning på Klicket.se på husbilar från 2010 som rullat minst 15 000 mil ger blott fyra träffar.

Men det finns exemplar som gått det dubbla, ibland mer. Dessa är iskalla på marknaden. En del husbilshandlare byter inte ens in dem utan väljer att, i bästa fall, ta dem som försäljningsuppdrag.

Byggda för att rulla

Jag har en bekant vars make är bilmekaniker på en Volvoverkstad. Många av deras kunder är taxichaufförer. Det är inte ovanligt att deras bilar rullar 10 000 mil per år.

Min bekants make säger att han alltid köpt begagnade taxibilar till sig själv. Han bortser helt från milen. Istället värdesätter han att bilarna servats väl, ofta av honom själv. Bilarna rullar i princip dygnet runt, så kallstarterna blir få.

Han har lärt mig att en motor mår bra av att användas. Det är under långa perioder av stillastående som problem uppstår. Temperaturvariationer gör att fukt fälls ut. Packningar torkar, fett stelnar, metall rostar, remmar torkar ut – kamremmen den mest kända i detta sammanhang. Man uppnår i stort sett aldrig milgränsen innan tiden för byte är inne.

Det är lika för bodelen. En sällan använd bil fäller ut fukt och riskerar få problem. En flitigt använd bil som vintertid finns i Spanien/Portugal utsätts inte på samma sätt.

Husbilar är byggda på transportbilschassin, med motorer som har ett serviceintervall på ca 4 500 mil, beroende på tillverkare. Detta är ett långt serviceintervall. För en husbil skulle det ta nästan fem år mellan servicetillfällena. Men det finns också ett krav på att serva bilen varje år. Så en husbil som rullat 5 000 mil har redan gjort sin 20 000 mils service.

Att man har så långa serviceintervall på transportbilar är just för att motorer som går mycket inte slits på samma sätt som motorer som står still långa perioder och kallstartas ofta.

Man kan argumentera för att husbilar som använts året runt och rullat mycket har motorer i bättre skick än de med låga mil.

Mer än motorn som slits

Så långt motorerna. Men det finns mer som slits. Fjädring, dämpare, lager, bussningar, bromsar, koppling. Detta är förbrukningsdelar som med regelbundna intervall ska bytas ut.

Servicehistoriken är därför viktig att känna till.

Ett chassi kan angripas av rost, så det behöver man ha koll på om bilen är äldre. Är det ett AL-KO chassi är det förzinkat och står emot rost väl. Men även bilar med AL-KO chassi har ett drivhuvud med ej förzinkade delar som ansluter till chassiet.

Till sist

Det finns sanning i att en husbil som använts mycket av entusiastiska husbilister är i bättre skick än en husbil som använts under semestern, några helger då och då och sedan ställts undan. Helt enkelt för att allt används och hålls igång. Inte ens oxidation av elanslutningar uppstår i bilar som används.

Om du hittar en husbil du tycker om, men som har rullat långt, avfärda den inte direkt. Kolla servicehistoriken, be en besiktningsman gå igenom bilen och se så den är i gott skick.

Kom ihåg att transportbilar är byggda att rulla långt. Motorerna klarar lätt 50 000 mil om de servas väl. Varför då bortse från en som gått en tredjedel av detta?

Att en långmilare ska kosta mindre är rimligt, inte för att den är sämre utan just för att den i marknadens ögon är mindre värd. Och marknaden har alltid rätt. Även då den, de facto, har fel!