Det är mitt på dagen men känns som skymning när jag styr genom kurvorna på de små vägarna utanför Västerås. Snön har smält bort, en dyster vinterdag.

Laikan tar sig fram mjukt över ojämnheter. Ovanligt mjukt. Fiats bakvagns normalt ganska darriga uppträdande med överdriven ”uppstuds” är som bortblåst. Att den lutar lite mer än vanligt i tvära kurvor är kanske en ledtråd?

Jag stannar för att ta en titt undertill. Och visst, på bakaxeln sitter två luftkuddar. Det förklarar bakaxelns kontrollerade uppträdande. Jag nosar vidare och ser att även framfjädringen är utbytt. Kraftigare fjädrar från Goldschmitt är standard (!) på Laikas bilar med förhöjd totalvikt. Jo jag tackar.

När jag åter kliver in bakom ratten ser jag en detalj jag missat. Kontrollpanelen till luftfjädringen. Det är alltså ingen simpel stödluftfjädring utan en mer påkostad variant med kompressor. Man kan från förarplatsen justera bilens nivå beroende på hur lastad den är. Ett tillval jag verkligen rekommenderar.

Motorn på 130 hästkrafter räcker fuller väl. Den manuella sexväxlade lådan kan inte beskyllas för att vara distinkt, men är lätt att hantera. Trivselfart ligger kring 90-100 km/h på motorväg. Men det går att hänga med en mer uppskruvad trafikrytm. Dagen är helt vindstilla, jag kan därför inte uttala mig om känsligheten i sidvind.

Utrustningen i kupén lämnar knappast något mer att önska, vare sig på komfort- eller säkerhetssidan. ABS, Traction+ antispinnsystem med hillholder, ESP antisladd och dubbla airbags. Till komforten bidrar backkamera, AC, farthållare, elhissar, elspeglar, centrallås inklusive bodel och till och med CD:n sitter på plats.

En detalj stör den harmoniska färden. Det väsnas från den invändiga trappan. Står bodelsdörren på glänt? Ett vanligt problem med invändiga trappor som försvinner om man klistrar på ett lager ljudisolering av bitumengummi. Finns i självhäftande version hos Biltema och Mekonomen för ett par hundralappar.