Bilen är försedd med Fiats 150 hästar starka motor och jag gör god fart utan ansträngning. Lådan är manuell, det blir en del spakande i de små byarna. Men här ute i det öppna landskapet låter jag femman ligga i och njuter av de långa böljande svängarna.

Jag sitter bekvämt, stolarna är inte Fiat original utan prestigetillverkaren Agutis. De kramar kroppen bättre och ger mer stöd. Dessutom är bältet integrerat i stolen vilket ger en bättre bältesergonomi, som i sin tur ökar säkerheten.

Utrustningsnivån är god både på komfort- och säkerhetssidan. Backkamera, stereo, farthållare, AC, elhissar, elspeglar, antisladdsystem, antispinnsystem, ABS bromsar, hillholder och HDC, ett system som ser till att hålla jämn låg fart när det går brant utför.

Jag svänger in på en smal grusväg mellan två vinodlingar för att se hur chassiet uppför sig på sämre underlag. Som väntat har bladfjädrarna på bakaxeln svårt att svälja ojämnheterna. Men en sak slår mig direkt – tystnaden. Bilen har invändig trappa och jag hade väntat mig en del vägljud på grusväg. Men icke! Knäppt tyst, jo faktiskt. Trappan är en ny egen konstruktion och det är tydligt att Pilote lyckats väl. 

Färden på grusvägen blir kort. En ilsken vinodlare tycker jag gör intrång på hans mark. Han har inte fel. Jag vänder bilen och kör ut på asfalten igen. Att vända på den smala grusvägen gick smidigt. Dels är bilen kort, dels hade jag god hjälp av den tydliga backkameran.