Bilen bjuder typisk Fiatkomfort, hög men bekväm sittställning. Jag upplever att den går lite mjukare än vanligt för en plåtis, troligtvis för att den är ett par hundra kilo tyngre än normalt. Dels väger taket och taksängen en hel del, dels ökar trelitersmotorn vikten med fyrtio kilo. Den extra vikten gör färden lite lugnare – tyngd är komfort.

Korta och höga bilar är notoriskt vindkänsliga. Jag ser fram emot en dust med sidvinden utmed Blekingekusten, för dagen byig, inte särskilt hård men tillräckligt ilsken för att ställa till det. Min oro för en vinglig färd var obefogad, inte ens när jag blir omkörd av lastbilar rycker det i ratten.

Motorn är som sagt den större på tre liter. Klart overkill, även om det är roligt att gasa och lämna ungdomen i Golfen som ligger och pressar bakom mig. Paradoxalt nog uppskattar jag motorvalet mest i låg fart. Den progressiva styrservon är fantastisk i manövrering på små ytor. Man vevar med ratten lekande lätt. I högre fart stramas styrningen åt och blir stadig igen.

Utrustningen i kupén är fullödig – ABS, antisladdsystem, Traction+ antispinn med hillholder funktion, farthållare, AC, dubbla airbags, elhissar, elspeglar och centrallås.

Det enda som fattas är en stereo, men det är förberett för en.