När jag ändå är i närheten bestämmer jag mig för att besöka minnesplatsen för koncentrationslägret i Dachau. Det ligger bara en halvtimme från grustaget jag spenderade natten i.
Av Stefan ”Stor Snubbe” Janeld
Jag vet inte vad jag ska förvänta mig när jag går genom portalen in till koncentrationslägret. På grinden står de välkända orden ”Arbeit macht frei”. En nytillverkad grind, originalet blev stulet. Numera återfunnen men förvaras bakom glas inne i på området.
Det kostar inget att besöka Dachau, inträdet är gratis. Parkeringen kostar 3 Euro. Vid besökscentret finns en servering. I övrigt är det väldigt fritt från kommers.
Känns viktigt
När främlingsfientlighet, nationalism och allt fler auktoritära ledare sitter vid makten känns det viktigt att besöka en plats som denna. Att bli påmind om hur illa det kan gå när man delar in samhället i vi och dom.
Jag är inte ensam här. På parkeringen står flera turistbussar, ett femtiotal personbilar och även några husbilar. Inne på området går guider med grupper och berättar om mänskliga experiment, tortyr, avrättningar och allt annat jävelskap som utspelade sig på området mellan 1933 och 1945.
Jag får veta att Dachau, som var det första lägret, till en början endast skulle hålla politiska motståndare fängslade. Men med tiden utvecklades till en upplärningsplats där fångvaktare som skulle till andra läger fick lära sig bli iskalla inför andras lidande.
En mycket utförlig utställning
I den stora huvudbyggnaden kan man läsa om lägrets utveckling, dess personal, dess fångar och även hur man målade upp lägret som en effektiv och bra arbetsplats. Nazisterna hade grepp om Tysklands media, så de skönmålade verksamheten.
Jag var beredd på barackerna, på krematoriet, på duscharna där man gasade ihjäl fångar. Men jag var inte beredd på att det fanns ett fängelse på området. Hela lägret var ju ett fängelse. Men bakom huvudbyggnaden finns en lång byggnad full av celler. De flesta är stängda, man kan se in i cellerna genom galler eller titthål. En del är dock öppna och man kan se en bild av en fånge och en kort berättelse. I andra finns korta citat från fångar som överlevt.
Många yngre besökare
Jag gick igenom alla byggnader och runt på hela området. Men jag läste inte all information och tittade inte på alla bilder. Inte för att det inte är intressant eller lärorikt. Men det är en sådan enorm mängd att åtminstone inte jag kan ta in allt.
En positiv sak var att det var så många ungdomar på plats. En del ingick i grupper, troligen skolklasser. Andra var i tjugoårsåldern och gick i par eller med sin familj. Att unga människor vill se, vill veta, kanske kan förhindra något liknande i framtiden.
Man kan lätt spendera en hel dag här om man vill ta till sig allt. Jag nöjde mig med fyra timmar. En bidragande orsak var att det var 30 grader i skuggan och det var väldigt lite skugga på området. Solen tog helt enkelt ut sin rätt.
I bildgalleriet kan du se lite från Dachau, klicka för större bilder och bildtexter.
Var bär det av härnäst?
Som vanligt är jag inte särskilt strukturerad i mitt resande. När jag sitter i husbilen på parkeringen vid Dachau har jag inte en aning om var jag ska bege mig härnäst. Alternativen är många. Söderut mot Bodensjön, utforska området runt München lite närmare, styra mot Düsseldorf och äta middag med någon av mina vänner i staden.
Men det blir inget av ovanstående. När jag tittar på kartan över Tyskland faller blicken på Peenemünde. Där kan man besöka ett museum och se V1 och V2 raketer. Där finns även ett marinmuseum med en sovjetisk ubåt.
Peenemünde, here I come!
