Efter sju dagar, 5 gasolflaskor och 143 mil är den Malibu T490 LE jag fick låna av Tumbo tillbaka i hemmahamnen välbehållen. Jag har lärt känna ”Mallan” väl under denna tid och är redo att summera mina lärdomar.
Av Stefan Janeld
Vill börja med att säga att detta inte är ett test. Inte i vanlig mening. Jag har inte använt något protokoll, inte tagit fram måttbandet. Som vanligt när jag spenderat en längre tid med en husbil, och lärt mig dess nycker, kan jag omöjligen förhålla mig neutral till den. Den har blivit en kompis helt enkelt.
Alla husbilar är olika
Innan testet var jag bekant med all utrustning ombord. Jag behövde ingen genomgång av hur man kontrollerar värmaren, kylskåpet, spisen, toaletten. Jag var även väl bevandrad i var kranar och ventiler till vattensystemet är placerade.
Men vad jag inte kunde veta på förhand var hur värmesystemet skulle fungera. För pannan är bara en del av systemet. Hur effektivt pannan levererar sin energi till bodelen beror på antalet konvektorer, var de är placerade, hur möblerna är byggda för optimal konvektorverkan. Hur välventilerad bilen är, är också viktigt.
Även planlösning spelar in. Sänglösning, dinettelösning och badrumslösning dikterar hur man kan planera värmesystemet och var man kan placera teknik och tankar.
Elsystemet är också olika mellan olika husbilar. Här spelar kabelareor, laddning, batterikapacitet, typ av batteri och vilka förbrukare som finns ombord roll.
Nu är bilen kalibrerad
Efter tre dagar hade jag fått koll på det mesta ombord. Jag kunde konstatera att om jag slösade med belysningen ombord räckte batteriet (95 Ah AGM) till ungefär 16 timmars fricampande. Om jag sparade på belysningen kunde jag sträcka det till 20 timmar.
Värmesystemet var inte balanserat. Skillnaden i värme mellan sittgrupp och sovrum var för hög. Genom att öka varvtalet på pannans cirkulationspump blev värmen jämnare i bilen.
Den ökade hastigheten på glykolens cirkulation hade även den fördelen att värmarens elpatron blev effektivare, eller mer korrekt, den fick en enklare uppgift. Jag stod vid en elstolpe som tillät 2 kW elpatron. Med cirkulationspumpen i standardläge (hastighet 2) kunde elpatronen inte hålla värmen i bilen, inte ens nästan. Men efter att jag ökade hastigheten till läge 4 av 5 räckte de 2 kilowatten betydligt längre. Logiskt eftersom varmare vatten kom in i pannan, det behövs då mindre energi för att höja temperaturen till korrekt utgående temperatur.
I förra artikeln beskrev jag hur jag valde läge 5 på cirkulationspumpen. Detta är ett luftningsläge, man ska inte köra pumpen kontinuerligt i detta läge. När temperaturen i bilen var jämn justerade jag ner pumpen. Först till läge 4, fungerade utmärkt. När jag lämnade Dorotea och kom till Gävle var det bara -5°C ute, då sänkte jag till läge 3. Det räckte gott.
Slutsats
Malibu T490 LE är en utmärkt vinterhusbil. Man ska bara se till att den är utrustad efter behov.
I grundutförande är bilen tänkt att användas sommartid, helst ståendes vid elstolpe. Man kan förlänga säsongen en aning så länge man har tillgång till landström.
Om man vill öka bilens kompetens får man köpa till en del utrustning. Man kan se det som en trestegsraket där man gradvis höjer kompetensen.
- 1: Litiumbatteri för långvarig fricamping.
- 2: Värmematta i hytten kopplad till det vattenburna värmesystemet för tresäsongers kompetens.
- 3: Utvändigt isolertäcke för att bättre klara sträng kyla och spara gasol.
Om bilen generellt kan jag säga att:
- Det är bekväma sängar.
- Duschkabinen är rymlig med bra vattentryck.
- Toaletten har bekväm sitthöjd.
- Sittgruppen är bekväm och väl tilltagen.
- Det är bra allmänljus och trevlig mysbelysning.
- Gasolutrymmet är lättjobbat.
- Kvalitetskänslan övertygar.
Ett viktigt tips till er som funderar på denna modell är att ni sänker ner taksängen några centimetrar. Taksängen är elmanövrerad och man kan hissa upp den så den ligger dikt mot taket. Då blir den en del av bilens isolering. Med tiden samlas det fukt i madrassen och det kommer utvecklas mögel. Lyckligtvis är sängen steglöst justerbar och man kan stoppa den 5-10 cm innan den når taket.
Jag kommer föreslå för Malibu att man inför ett stopp som gör att man inte kan hissa den ända upp.
Snuvad på norrskenet
Innan jag gav mig iväg närde jag ett hopp om att ta en bild på bilen under norrsken som speglade sig i den vita snön. Jag vet att det ofta är norrsken i Dorotea och att Kilvamma Camping som ligger vid en större sjö är den perfekt platsen för ett sådant fotografi som jag ville ta.
I appen med norrskensprognos anges det vara 40% chans till norrsken. Bra odds.
Min ursprungliga plan var att stanna två nätter i Dorotea. Men jag blev kvar tre. Sedan var jag tvungen att bege mig hemåt igen. Jag hade då gott om fina vinterbilder i kameran, men ingen norrskensbild.
Jag delar upp min hemfärd i två etapper. Stannar för natten i Gävle, då har jag kört i sex timmar och behöver vila.
När jag sitter och äter landar ett mail från Mikael på Kilvamma Camping i inkorgen. Mailet lyder ”Du skulle stannat en kväll till” och bifogat är en bild på ett starkt norrsken som lyser upp campingen. Bilden hade blivit perfekt.
