Cabby 24 LB

Härlig att köra, bekväm för två, men slarvfel, minimalt kök och ett dyrt vinterpaket drar ner betyget.

Testad av Stefan Janeld och Björn Genberg

Jag har alltid älskat amerikanska bilar, särskilt SUV:ar med starka V8:or. Idag är det politiskt inkorrekt och alldeles för dyrt att hänge sig åt sådana njutningar.  Hur som helst jag saknar känslan av outsinlig kraft, mjuka fåtöljer som omfamnar mig och en fjädring som tar bort all vägkontakt – som att färdas på luft. I Cabbyn finns SUV-känslan när jag sätter mig tillrätta bakom ratten, lägger i växel och börjar rulla. Svänger vänster i korsningen och arbetar mig upp till treans växel, ger gas och där kommer den. Kraften! Så här ska en bil kännas. Köttig!

Jag sitter i förarstolen, inte på den. Avståndet till ratten och pedalerna harmonierar med mina 182 centimetrar. Armstöden är skönt stoppade. Färden är avslappnad, trygg. Det enda jag saknar är automatlåda, den hade verkligen passat bilens karaktär. Förarhytt och drivlina är Renault, chassit AL-KO. Ett lyckat äktenskap!

Bilen är lätt att placera på vägen. Man behöver inte ta ut svängarna så mycket som man tror. Men överhänget bak är långt och kan vålla problem om man är oförsiktig, exempelvis vid höga farthinder.

Solen skiner, det är närmare 30 grader varmt och Kristinehamn visar sig från sin absolut vackraste sida. Men värmen håller sig utanför bilen. Luftkonditioneringen är effektiv och bodelen så bra isolerad att yttre temperatur inte påverkar nämnvärt. Jag styr mot centrum där det finns en särskild husbilsparkering. Det är lunchdags.

Cabby är stolta över sin kvalitet. De gör en stor sak av att de bygger utan reglar som kan bli köldbryggor. De kallar det Cabbymetoden. Vi andra kallar det sandwichkonstruktion. Inget nytt och revolutionerande men ett mycket bra sätt att bygga lätta, starka och isolerande material. Väggar och tak sätts ihop med ett system kallat ”Power Lock”. Det är lite vagt beskrivet i broschyrmaterialet men fogen som skapas är fri från köldbryggor och mycket stark, jag får ta Cabbys ord på att så är fallet. Bygget känns onekligen stabilt.

Jag är helt säker på att kvalitén är hög och att bilarna kommer hålla länge och fungera väl sommar som vinter. Lika säker är jag på att köparna kommer ogilla det slarv som Cabbys montörer visar i detaljerna. Man passar inte in skåpsluckor ordentlig, skruvar är för långa och sticker ut med risk för rivsår, limmade plastlister expanderar i värme och lossnar. Inget som påverkar bilens livslängd, men försämrar intrycket och ger ingen premiumkänsla.

Layouten i bilen känns avskalad och genomtänkt. Toaletten bak är en bra placering. Man slipper en stor klumpig möbel mitt i bilen och vinner rymd. Lösningen ger dessutom möjlighet till skjutdörr – en fördel då insteget kan göras lite bredare och risken att slå upp dörren och göra någon illa elimineras. Att utrymmet är väl disponerat gör inte saken sämre. Man kan duscha medan livskamraten borstar tänderna. Låt vara att duschväggen är lite racklig, det är ändå bättre än ett draperi.

Sängarna har madrasser av tempurtyp (Tempur?? Vi såg ingen tillverkaruppgift) och det uppskattas säkert av många. De är stora nog för de flesta men basketspelare är inte Cabbys målgrupp, sängarna bara mäter 193 centimeterm på längden. Bredden på 85 centimeter får anses tillräcklig även för de mer korpulenta.

Dinetten fungerar väl. Jag skulle vilja kunna hasa ner lite mer i tvåsitsen. Ett ställbart ryggstöd à la flygstol skulle sitta fint och passa bilens avslappnade attityd. De snurrbara förarstolarna har jag redan hyllat.

Bordet har en bra förlängning, lite otymplig kanske och därför inget man tar fram vid varje stopp. Men väl på plats gör den jobbet. Man har inte använt utrymmet ovan framstolarna till förvaring utan satsat på att skapa rymd och tillgänglighet. Man kan nästan gå raklång ända fram till framstolarna. Bra prioriterat!

Helt oförståeligt att man avstått från att göra dinetten bäddbar. Visst, det tydliggör bilens profil– en bil för två. Och barnbarnen kan sova på luftmadrass på golvet. I systerbilen utan långbäddar är dinetten bäddbar. Så visst kan man om man vill.

Köket är väl det enda som får knappt godkänt på bilen. Det är en liten modul. Säkert rationell att bygga men allt annat än rationell att laga mat eller sköta disken vid. Avställningsytor saknas nästan helt. Vi uppmätte 0,25 kvadratmeter men då är vi generösa. Nu blir dinettebordet avställningsyta. Så ska det ju inte behöva vara i en bil för nästan en miljon kronor!

Att kylskåpet är i minsta laget kan jag ha överseende med , eftersom den är tänkt för två personer. Men tvåpersonersbilar används uteslutande av äldre par som knappast är roade av att stå på knä för att ta fram smöret på morgonen. En högre placering skulle bättre matcha bilens målgrupp.

Att Cabby har ett gott rykte som byggare av vinterbilar avslöjar utrustningslistan. Det är väl sörjt för värme och ventilation. Dubbelgolv, vattenburen värme med golvvärme och radiatorer, värmeväxlare, extra värmefläktar under framstolarna, thermodraperi, särskild thermomatta till kupén med mera målar en tydlig bild av vinterduglighet. Det har alltid varit Cabbys signum och fortsätter vara det. Men! Varför har en vinterbil ett vinterpaket för 45 000 kronor på tillvalslistan?