Med 177 hk under huven är det inte någon slö körupplevelse. Tvärtom är bilen lätt på fötterna och har inga som helst bekymmer att hålla lagstadgad maxhastighet på motorvägen.

Men denna blåsiga och regniga vårdag drar jag ned på tempot. I 90 km/h har vindbyarna inte samma effekt på min framfart och vattnet på vägbanan väsnas mindre. Det mesta ljudet tar sig in via bodelsdörren. Ett vanligt problem hos husbilar med invändig trappa.

Inredningen tiger still, inget gnek eller rassel stör färden. En indikation på att snickerierna är välgjorda.

Chassiet är Fiats maxichassi med totalvikt på 4 250 kg. Det gör ett gott jobb. Endast då underlaget brister känner man att bladfjädrarna har svårt att hänga med. De fjädrar mjukt när de trycks ner, men rekylen är odämpad och det ger en känsla av att bakaxeln ”studsar”. Så är det med bladfjädrar, ligger i konceptet och är lika för alla husbilar med detta chassi. Nu ska man minnas att vi testar en olastad bil. Med fulla tankar och semesterpackning kommer det bli en bättre körupplevelse.

Vill man ändå förbättra komforten kan man montera en stödluftfjädring på bakaxeln. Kostar mellan 5 000 och 7 000 kronor att eftermontera beroende på vilket fabrikat och vilken verkstad man väljer.

Adria har inte snålat på utrustningen. Säkerhetskontot är fyllt med: Antisladd, antispinn, start-i-backe-hjälp, ett system som håller låg jämn fart i kraftigt nedförslut (Hill Descent Control), ABS bromsar och dubbla airbags.

Även på komfortsidan är det väl sörjt. Elhissar, elspeglar, farthållare, AC och ett centrallås som inkluderar bodelsdörren. Det enda vi saknar är en stereo och en backkamera. Backkamerans frånvaro kompenseras till viss del av backsensorer som piper för att varna om man är för nära ett föremål.