Testbilen är försedd med Fiats 128 hästkrafter starka turbodiesel med elektronisk insprutning. Vi har kört den en hel del och känner den som en duglig bruksmotor. Men vi har aldrig kört den i en husbil med egenvikt på fyra ton. Till vår förvåning klarar den jobbet galant –  lättkörd och förvånansvärt pigg är ett nyktert omdöme. Problem att åka lagligt även på motorvägen? Inte alls. Det går att chippa bilen med en effektbox för de som vill ha mer kraft, dock icke 2001 års modell som är försedda mekanisk insprutning.

Bilen är lång och hög, men inte ens i trång trafikmiljö är den trixig. En förklaring är att bilen är ganska smal, blott 227 centimeter – en halv decimeter smalare än husbilar normalt är. Det gör märkbar skillnad.

Komforten är god, stolen är bekväm om än lite hög, chassit tar hand om vägens ojämnheter. Kupén är trängre än dagens Fiat, alldeles speciellt trångt har mitt höger knä när fyrans växel ligger i.

I kurvor känns bilens höga tyngdpunkt – man saktar instinktivt in och tar rondeller i krypfart.

Säkerhetsutrustningen är bälten, ABS och ett antispinnsystem. Inga airbags, ingen antisladd. Komfortutrustningen består av: AC, backkamera, elhissar, CD, elspeglar. Det hade suttit fint med en farthållare eftersom det här är en långfärdsbil.

Till komfortkontot läggs att bilen är tyst. Till och med motorljudet är mer dämpat än vi är vana vid. Bürstner la bevisligen stor vikt vid god ljudkomfort i början av seklet.