C-Tourer fyller tio år som modellserie i år. Under dessa år har den gått från att vara en mellanklassmodell till fullfjädrad premium. Vi har testat den flera gånger i olika utföranden. Den har alltid känts välbyggd och kompetent, men inte lyxig. Det gör den nu! Inte bara för att det är en stjärna i rattnavet.

Av Stefan Janeld

Testbilen står på tredje chassivarianten i modellens historia, det började med Fiat Camper, sedan blev det Fiat/AL-KO och ett rymligare dubbelgolv. Nu kan man även köpa den byggd på framhjulsdrivna Mercedes Sprinter med AL-KO chassi. Jag skriver även, ty Fiat/AL-KO versionen finns kvar och säljs parallellt.

Lättviktsbygge?

På väl valda platser står det Lightweight i stor och tydlig text. Carthago vill markera att man bygger bilar med god lastvikt även när de registreras med 3,5 tons totalvikt.

Och det är säkert sant. Torrvikten anges till 2860 kg och i körklart skick står det i broschyren att bilen väger 3 045 kg. Det är mycket låga siffror med tanke på bilens höga kvalitet, att bygga gediget väger.

Men så tillkommer extrautrustning. Och i denna klass vill kunderna ha en hel del lull-lull. Testbilen får, som den är utrustad, lasta 250 kg. Det är för lite och en uppvägning behövs.

I registreringsbeviset kan man läsa att man bara får vara förare och två passagerare ombord. Så trots att bilen har fyra bältade platser får man bara färdas tre i den.

Garaget är stort, dubbelgolvet rymligt och ombord finns två rymliga garderober och gott om överskåp. Det är ingen brist på stuvutrymmen ombord. Ytterligare en anledning att väga upp bilen. Om totalvikten sattes till 4,2 ton skulle bilens fulla potential kunna utnyttjas. Man kan beställa den med hela 4,5 tons totalvikt.

Pondus på vägen

Det första jag noterar är att det är en hög husbil. Tänkte först kliva in via framdörren, men det är ett kliv på 55 cm så jag avstår. Även bodelens insteg är i högsta laget, 37 cm upp till första steget är för mycket. Här borde man haft en utvändig trappa med två steg istället för ett.

Väl på plats i de mycket bekväma stolarna från Isringhausen ger jag gas och svänger ut på motorvägen. Det tar lite tid innan motorn svarar på gaspedalens kommando. Men när den väl svarar finns det kraft så det blir över. Accelerationen är inte rapp, men obeveklig och helt linjär.

Jag sitter långt in i bilen men överblicken är god, jag får omedelbart en känsla för bilens placering på vägen. Detta är Carthagos paradgren, deras integrerade modeller har alltid haft en föredömlig frontdesign med djupt nerdragen framruta som ger bra kontroll.

A-Stolparna ihop med backspeglarna ger en stor död vinkel, en timmerbil kan försvinna, man får ta det nätt in i rondeller och korsningar.

Chassiet sväljer ojämnheter utan att det smäller i bilen. Känslan är att man kör en bil med pondus. I kurvor och in i rondeller drar man ner farten rejält, chassiet är mjukt, rentav gungigt i vissa situationer. Bilen uppträder som en betydligt större husbil, att den bara är sju meter lång är svårt att tro. Fullvuxen är ett ord som beskriver känslan.

På motorvägen är färden stabil och jag kör avslappnat. Bäst trivs jag runt 90 km/h – ”husbilslunk”. När man når 110 km/h är vindljudet påtagligt. Men i övrigt är det inga störande ljud. Carthago har lyckats väl med att isolera bort motorljudet, vid gaspådrag gör den sig påmind, men mindre än jag är van vid från andra bilar med samma drivlina.

Seriöst värmesystem

I premiumhusbilar för halvannan miljon tar man för givet att det ska sitta ett vattenburet värmesystem från Alde. Men för att fullfölja lättviktsambitionerna är det ett luftburet system från Truma ombord. Det spar ca 40 kg.

Jag har aldrig sett ett så genomtänkt luftburet system tidigare. I vilket skrymsle jag än tittar ser jag en brun luftslang. Runt sängarna, i dubbelgolvet, utmed väggarna bakom möblerna. För att värmaren ska orka blåsa varm luft genom alla slangar utan att det blir lågt luftflöde eller för stor avkylning arbetar man med olika slangdimensioner.

Tankarna har sin plats i det uppvärmda dubbelgolvet och även spillvattentankens tömning är frostfritt placerad i dubbelgolvet.

Bilen är utan tvekan rustad för fricamping vintertid. Det enda jag skulle önska vore att det fanns en sarg runt madrasserna i sovrummet som hindrar sängkläderna från att blockera den stigande varmluften.

Klicka på bilderna för större bild och informativ bildtext