Erika Sellgren är hästtjejen som blev VD för Sveriges tredje största fritidsfordonstillverkare, S. Karosser i Dorotea som bygger campers. Hennes farfar, Adolf Sellgren, startade företaget. Sönerna Ulf och Jan tog över och drev företaget i många år. Nu är det Erikas tur vid rodret. Hon är dotter till Ulf och vet vad det innebär att driva familjeföretag. Att hennes make också arbetar i företaget gör familjelivet enklare, ingen av dem räknar med 40h arbetsvecka.
Av Stefan Janeld
Under S. Karossers 42 åriga historia har de hunnit med mycket. Man var första svenska företag att bygga helintegrerade husbilar, det gjorde man redan på 80-talet. Lägg till det turnébussar, specialfordon och såklart en hel massa olika campers. Man har även haft externa ägare i perioder. En tid var det Polar som ägde dem. Det funkade inte alls, de hade sitt fokus på husvagnar. Man köpte tillbaka företaget och under några år blomstrade affärerna. För några år sedan köpte Kabe företaget, men nu är man återigen ett familjeföretag. Med Erika Sellgren som ägare och VD.
Hon karvade ur en timme i sitt fullspäckade schema åt att prata med mig. Ett mycket givande samtal.
– Hur känns det att köpa tillbaka företaget under en av de sämsta säsongerna branschen upplevt?
”Som att nu kan det bara kan bli bättre. Vi har ju aldrig varit så små som vi är idag. Men vi är ett fantastiskt gäng, så där känner jag mig trygg. Och vi tror ju på produkten, annars hade jag aldrig gjort detta.”
– Kan det kanske vara en positiv sak att komma in i detta skede? Jag tänker att det kan vara enklare att sätta sin egen prägel på en mindre organisation och bygga upp den efter eget huvud.
”Jo, men så är det ju säkert. Jag menar min farfar hade ju sitt sätt att driva företaget. Han var konstruktör. Min pappa, Ulf, han är ju säljare ut i fingerspetsarna. Jag är varken konstruktör eller säljare. Vilket betyder att jag måste förlita mig mer på andra som kan konstruktion och sälj medan jag tar hand om driften av företaget.”
– Men campers är knappast nytt för dig. Du är ju ändå uppvuxen med dem så nog har du en stor kunskap. Hur var det att växa upp i en familj, släkt rentav, som kretsade kring campers. Blev du trött på campers?
”Nä, inte så. Jag var ju också hästtjej, så det gjorde att jag hade annat att göra. Men jag var jättemycket ute med min farmor och farfar. Så fort det var tävling eller ridläger så tog vi deras camper. Samma sak med den här företagsamheten, jag är nog ingen 7-16 person, jag växte upp med, och köpte, livsstilen. Som hästtjej vet jag också att man är inte klar bara för att klockan är fyra. I ett stall är man klar när allt är rent och hästarna fått mat och vatten.”
– Har du fått sluta vara hästtjej nu?
”Nää, det står ju femton hästar hemma. Så de får man ta hand om efter det här arbetet. Krydda det dessutom med en snart sjuåring som kan och vet allt och en sextonåring med rusande hormoner. Man är inte sysslolös! En fördel för mig är att min man arbetar här också, på konstruktionsavdelningen. Så vi har förståelse för varandras arbetstider och vet vad som gäller. På så vis är det nog enklare för mig än det var för pappa eller farfar.”
Med ett leende levererar Erika ett citat jag tycker sammanfattar väl hur det är att driva ett företag, ta hand om 15 hästar och uppfostra två döttrar.
”En bra dag är när man får gå och lägga sig samma dag man klev upp.”
– Har du någon utbildning att luta dig mot som företagsledare?
”Näää, jag är ju hästskötare.” Säger Erica med ett skratt.
”Men jag har fått mycket stöd från pappa och har gått de utbildningar jag behöver för att kunna sköta mina uppgifter.”
– Var det självklart att du skulle ta över?
”Det var nog mer självklart för min farfar, han sade ofta: När du tar över firman… Så 2007 började jag jobba här. Jag satt på kontoret, hämtade och lämnade posten och städade alla objekt innan leverans.”
– Så du har inte jobbat i produktionen, vid bandet. Känner du att du ändå är insatt i alla moment av tillverkningen?
”Jag förstår ju hela konceptet. Men man måste ju förstå att ingen kan allt. Vår elektriker kan ju inte allt utanför hans område. Men produkten är mitt ansvar så jag måste förstå allt som ingår i produkten. Här känner jag att det är viktigt att alla får tid att träffas och prata igenom produkten, att utveckla den tillsammans. För vi har alla olika sätt att se saker.”
– Nya marknader?
”Vi satsar just nu mycket på att komma upp i volym på tyska marknaden igen. Vi har en riktigt bra handlare i Schweiz. Så teoretiskt kan tyskarna handla där. Men de vill inte gärna handla utanför EU, har vi märkt.”
– Sverige då?
”Här skulle jag vilja hitta någon handlare i södra Sverige. Norra landet har vi bra koll på. I Mälardalen har vi en aktiv handlare. Men söderut är det tomt. Och ska det funka är det bra om det finns en bilhandlare som säljer pickuper i närheten av handlaren så vi och handlaren vet att kunden får hjälp med bilen.”
– Vad kan ni som tillverkare göra för att påverka? Jag känner att ni kanske måste hitta en ny målgrupp. Bort från äventyrarna. Jag älskar camper och är absolut ingen äventyrare.
”Jag tror, precis som du säger, att vi har haft våran målgrupp. Jägarna, fiskarna, egenföretagarna. Nu har de blivit äldre och vi har inte riktat oss till nästa generation. Som kanske har andra intressen.”
– Jag tänker att nu när ni har stalldörr så är det en utmärkt lösning för familjer med små barn, hundägare. Det blir som en grind.
”Precis, och med stalldörren kan du ha öppet och ändå slippa insyn för du är så pass högt upp. Faktiskt, för bara en liten tid sedan, sålde vi en camper till ett par som hade hund. Och för dem var det viktigt att få plats med hunden, något som inte är självklart i en husbil. Med camper kan hunden dessutom åka tryggt i pickupen.”
-Hur ser du på ny teknik? Finns det något att göra där tror du?
”Vi har ju en tid haft en dieseldriven Aldevärmare här, som en test. Det är ju otroligt lyxigt för oss att de placerar en testpanna här. Vi ser en allt större efterfrågan på gasolfria campers. Där tror jag vi har en viktig sak. Inte minst för den tyska marknaden. Och litiumbatteri har vi börjat använda i allt större utsträckning, dels för att det sparar vikt men också för att man blir mer oberoende.”
– Vad är din drömcamper?
”Jag skulle vilja utveckla en gasolfri camper, som du kan fricampa riktigt länge med. Nu kan du stå länge med de vi gör redan idag. Men tänk om du kunde stå utan att behöva planera in ett besök i civilisationen överhuvudtaget.”
– Så oberoende ligger främst. Inte nya material eller ny design?
”Vikten jobbar vi ju med hela tiden. Nyligen bytte vi från 12 mm till 15 mm material i inredningen. Tjockare men samtidigt lättare. Bara det är ju ett jättelyft. Det är ju alltid det vi ska sträva efter – lättare, lättare, lättare. Men du ska fortfarande ha samma stabilitet och samma kvalitet.”
– Att förenkla hur man monterar och demonterar campern. Är det något ni tittar på? Jag tänker att man kan ha ett system med hanar under campern och honor på flaket som klickar i varandra. Istället för spännband.
”Då ska man tänka på att kunderna kanske inte vill förändra bilen hur mycket som helst. Bilen har de kanske i 3-5 år. Men campern har de i 10-20 år. Ska man då behöva modifiera sin bil varje gång kanske det blir ett motstånd. Det viktiga är att det känns enklare att ta av och på campern än att åka till och från där du förvarar din husbil.”
– En sista fråga. Ser du framför dig att dina barn fortsätter slätkföretaget?
”Hade inte det varit kul. Jag tog med dem hit när de bara var dagar gamla. Så chansen finns.”
När jag lämnar S. Karosser tänker jag att företaget är i goda händer. Erika känns jordnära, har skinn på näsan och även om det varit en tuff start har hon siktet inställt på framtiden. Och en plan för hur man ska få upp volymerna igen.
Några veckor efter mitt möte med henne får jag veta att de skrivit avtal med en ny handlare i Tyskland. Så steg 1 i framtidsplanen är redan förverkligad.
