Säg husbil och de flesta ser för sitt inre öga en stor vit bil full av teknik och komfort. Stor, komplicerad, dyr. Men det behöver inte vara så. Husbilshobbyn kan vara mycket enkel.

Min första husbilsupplevelse var en tiodagars fisketripp med sonen och hans labrador i en Oldsmobile Custom Cruiser med rattväxel och soffa fram.

Av Stefan Janeld

Sommarlovet 2003. Jag och min son, Felix 7 år, fick idén att ge oss ut och campa. Ha grabbsemester med fiske och äventyr.

Vi fällde baksätet på Oldsen, lade in en dubbel luftmadrass från Rusta, sovsäckar, kuddar, fem kilo potatis, ett gäng engångsgrillar, två tygpallar, 12 volts kylbox, kryddor och fiskeutrustning. Kniv att tälja grillpinnar med fanns i fiskelådan.

Vi visste inte hur det skulle gå att sova i bilen så vi tog med ett tält . Det förblev oöppnat i sin originalförpackning. Oldsen visade sig vara en mycket bekväm bostad. Den hade till och med vädringsfönster bak som av oss frisk luft under natten.

Vid avfärd kollade vi väderprognosen. Det skulle bli halvtaskigt i södra Sverige så vi drog norrut med en lös plan att nå Umeå, bara för att fem dagar senare stå vid Storsjöns strand. Varför vi hamnade där? Felix såg en skylt med en lax. Mer incitament behöver man inte när man reser med husbil. Dock fick vi ingen lax, en benig id var allt.

Helt analog semester

Labradoren Oliver, jag och Felix delade framsoffan under färd. När vi slog nattläger flyttades packningen fram och vi tog plats på luftmadrasserna. Vi sov vid små skogstjärnar, fiskade, skötte hygienen i sjöarna och njöt av en helt teknikfri semester. Navigeringen skedde med kartbok. GPS hade man bara på sjön. I CD spelaren var det Neil Diamond och Johnny Cash.

Fiskelyckan var det inget vidare med. Vi levde på bakad potatis och varmkorv inhandlad på någon mack längs vägen. Men det gjorde detsamma, vi snackade skit, drog dåliga vitsar och umgicks på ett sätt som vi aldrig gjorde hemma.

Varje morgon protesterade Felix högljutt när jag tvingade ut honom i den iskalla sjön. Men när vi kom hem var det dessa iskalla morgonbad som var det första han berättade om för sina kamrater. Märkbart stolt.

Öga mot öga med skogens kung

Det är snart tjugo år sedan nu, men Felix och jag talar fortfarande om den resan. Han har fått uppleva en hel del husbilar sedan dess. Lyxiga, bekväma, kompetenta. Men semestern i Oldsen är den bästa upplevelsen.

På andra plats kommer en tripp till Holland i en oinredd Mercedes Sprinter där vi sov i skåpet, även den gången på luftmadrass. Men det är en historia för en annan gång.

Vi minns i synnerhet då vi på en liten skogsväg, som enligt lokalbefolkningen ledde mot en skogstjärn proppfull med fisk, mötte en gigantisk älg som blängde på oss i gott och väl tio minuter. Som om han övervägde att inleda ett samtal med oss. Han var inte hotfull. Stod med sidan till och mumsade lite avmätt på växtligheten vid sidan av skogsvägen samtidigt som han förde tyst dialog med oss. Blicken var mjuk, rörelserna lugna. Inte ens hunden tyckte det fanns anledning att morra eller skälla. Jag stängde av motorn. Den störde upplevelsen. Jag som alltid har kamera med mig tog inte en enda bild, det var liksom inte passande.

När älgen plötsligt studsade in i skogen och försvann släppte hypnosen och vi började prata i munnen på varandra. Vilken upplevelse! Vi visste alla tre, ja jag inkluderar hunden, att vi varit med om något fantastiskt.

Det är svårt att inte jaga den känslan igen. I Sverige eller utomlands. I den stunden föddes mitt husbilsintresse.