Till det yttre en oansenlig alkovbil. På insidan en behaglig familjetransportör med gott om utrustning och god boendekomfort.
 
Testad av Stefan Janeld och Björn Genberg
Text och foto Stefan janeld
 
Det finns egentligen ingen anledning att närma sig denna anonyma skapelse. Förra generationen av Ford är inte särskilt snygg. Alkoven har blott ett litet fönster och den bakre bädden är på tok för hög eftersom garaget tar plats. Diskvalificerande fel i mitt tycke.
Säljaren meddelar att det är en automatlåda – det gillas. Tar plats bakom ratten, greppar växelväljaren, var är växelväljaren?
”Där! Säljaren pekar mot stereon.”
”Skojar han? Ser några välkända symboler, R N D, ovan stereon. Ett tryck på D ger en etta i växelgivarens fönster. Ger gas och rullar iväg. Cool!
 
Lådan växlar mjukt men något sent, varvar för högt innan växlingarna. En närmare studie av växellådans panel avslöjar att föregående chaufför tryckt in knappen med en viktsymbol. Lådan har tre program, ekonomiläge, vinterläge och tung last.
Jag trycker in ekonomiknappen och vips rinner växlarna i som de ska.
 

Mjukt chassi

Med automatlåda och farthållare är det en enkel match att avverka långa sträckor, effektiv luftkonditionering och bekväma stolar bidrar påtagligt till komforten. Till och med dinetten är bekväm eftersom sittdynan är djup nog och ger bra stöd för låren. Enda plumpen är att utsikten begränsas till bilens vänstra sida. Högersidan saknar fönster både i vägg och dörr. Plats finns och säljaren monterar ett om jag skulle önska.
Under färd är bilen aningen gungig. Alkov parat med Fords mjuka chassisättning är förklaringen. Idag anses fasta chassin vara melodin. Och visst, de har stora fördelar vad gäller väghållning och i undanmanövrar är de av godo. Men de dras med ett högt vägljud och på dålig väg avslöjas varje ojämnhet. Själv tycker jag om att färdas lugnt och mjukt. Jag älskar jänkegung och Citroëns komfortabla fjädring.

Låga framstolar

Den höga bädden bak och den mörka alkoven ovan förarkupén är inte idealiska lösningar. Men alkoven är rejält tilltagen och faktiskt förvånansvärt ljus. Bädden lyfts upp via gasdämpare och ger på så vis extra rymd dagtid vilket förenklar passage från kupé till bodel. Sängen bak i bilen har fasta, rejäla steg och en stång att hålla sig i. Inga problem att ta sig upp och ner. Jag accepterar, till min egen stora förvåning, lösningarna. Det enda jag inte sväljer är att dinettebordet och framstolarna inte harmonierar. Bordet hamnar för högt. Vi sitter med hakorna på bordskanten.

Köket är rejält tilltaget och av vinkeltyp, eller nästan i alla fall. Vinkeln är blygsam och avsmalnande. Det ger god golvyta vilket främjar passage genom bilen, men det blir något klent med avställningsyta. Jag föredrar golvyta och tycker man gjort korrekt prioritering. Kylen är av största modell med separat frys.
 
Hygienutrymmet är inte stort men funktionellt och ljust med en rak, stabil duschvägg.
 

Luft- och vattenburen värme

 Trots att garaget under sängen är väl tilltaget är det inte så rymligt som man förväntar sig. Utrymmet är helt enkelt inte optimalt disponerat. Reservhjulet brer ut sig och den vattenburna värmen, med golvvärme, tar sin plats. Men stort plus för fullstora dörrar på bägge sidor.

Att placera gasolflaskorna inne i garaget är dock inte lyckat: tung hantering med risk för ryggskott.

Som backup till den vattenburna finns luftburen värme! Overkill? Tycker inte det, aldrig fel med backup. Väggarna är väl isolerade och golvet likaså.
Vintertid är det således väl sörjt för värmen ombord. Att det är luftspalter utmed väggarna gör inte saken sämre. Bakhjulsdrift, som denna bil har, är att föredra vintertid eftersom vikten hamnar över drivhjulen. Blir lättare att ta sig fram när det är sämre väglag. Inte någon renodlad vinterbil så som våra svenska fabrikats men ändå högra ambitioner än flertalet tillverkare.