Karmann är kända för sina välbyggda bilar, körmaskiner som gärna åker kors och tvärs i Europa. De är kompakta i format för att vinna körbarhet. Det går självklart ut över bodelens volym. I Sverige saknar Karmann importör. Vilket är synd, konceptet ligger i tiden. För tre år sedan fanns bilarna att köpa här hemma. Dock inte som Karmann utan som Solifer. Men bilarna var tagna direkt ur Karmanns produktion och endast klistermärken skiljer dem åt. Du kan idag få en nästan okörd bil en kvarts miljon billigare än en ny. Fyndläge? Absolut, om du vet att uppskatta bilens kvaliteter.

Testad av Stefan Janeld

Text och foto Stefan Janeld

Den ser inte ut som andra husbilar. Nosen är Volskwagen T5 och bodelen är bullig och faller brant över kupén. Kulören sticker ut, jag gillar den men kan förstå att vissa vill ha diskretare färgsättning. Att det är en seriös resebil vittnar durkplåten med flushmonterade skenor för fästöglor på taket om, här är väl förberett för långfärdspackning eller fotografering i trygghet från Afrikas rovdjur. Hur många bilar har ett så oömt och praktiskt tak? Dock svårt att ta sig dit då stege saknas och en klurig baklucka försvårar montage av dylik.

Jag kliver in i bilen, inte upp! Chassit är ett lågt Al-Ko chassi med bred spårvidd, och bilen ligger verkligen nära vägen. Tar plats och finner ratten rakt framför mig, inte snett nedanför. Justerar sits och ratt så de passar min kropp. Jag sitter djupt men med god överblick. Djupare än i andra husbilar byggda på mer traditionella husbilschassin. En förklaring är att stolen inte är snurrbar, det sänker sittställningen något. Men största anledning är att denna bil bygger på en mindre transportbil än andra. Kupen känns ändå rymlig, jag sitter inte nära dörren och mellan framstolarna ryms min kameravästa och stativ utan problem. Men visst, när jag ska kliva bak märker jag att passagen är smalare än jag vant mig vid. Transporter kanske inte är ett logiskt val att bygga husbil av, men det ger en av de bekvämaste förarmiljöer du kan finna i en husbil. Bra svanskstöd i stolen, bra lårstöd, vilsam ställning för armarna, bra mugghållare. En förarmiljö att trivas i helt enkel.

Vrider om nyckeln, sänker kryckan och lägger i drive på automatlådan. Smyger mig ut i trafiken och ger gas. Kör nästan in i bilen framför, det är pigga hästar i Transporter! Kraften på låga varv är mycket god, växlarna rinner omärkligt i ända upp till sexan. Inte så mycket som en vibration avslöjar växlingarna. Underbar låda, verkligen. Snabbt är jag uppe i nittio, bilen framför lusar så jag kör om. Fri väg och plattan i mattan, inte ens en kickdown märks. Bara den lilla orangea fyran avslöjar att lådan växlat ner två pinnhål. Passerar hundratio på mätaren men GPS:en jag har med mig säger hundraen kilometer. Lite mera gas och jag är uppe i motorvägsfart. Det bullrar en del och jag blir lite besviken på ljudkomforten. Hade högre förväntningar. Nu är ljudet inte jobbigt högt, bara högre än väntat.

Med hundratjugo på mätaren, hundraelva på GPS:en, krävs lite passning. Direkt styrning, kort hjulbas och relativt hög bil gör färden något orolig. Drar av tio knyck och stabiliteten är återvunnen.

Den smala kupén betyder att bodelen blir väsentligt bredare än kupén. Backspeglarna sitter långt ut. Känslan blir lite som att släpa på husvagn vad gäller överblicken. Den känsla du har för bilens bredd stämmer illa med verkligheten till en början och tillvänjning tarvas. Efter några mil och lite snurrande i rondeller och bostadsområden tycker jag mig veta bilens mått och blir mer avslappnad i körstilen, mindre tittande i speglar och mer känsla.

Kliver bak i bilen och sätter mig i dinetten. Jag sitter skönt. Svankstöd och djup sittdyna ger god komfort. Bordet håller sig på sin kant och jag har gott om plats. Det är allt annat än trångt. Jag bäddar dinetten på två minuter och sängen som bildas är rejäl. Lätt duglig bäd även för vuxna. Som barnsäng är den slösande stor. Att den är så enkel att bädda och bädda upp gör att jag inte drar mig för att bädda varje dag. Låt vara att frukost får vänta tills ynglingarna behagat stiga upp.

Största invändningen mot dinetten är utsikten. Framåt ser jag nästan ingenting, ät vänster har jag ett stort fönster, till höger tittar jag rakt in i köket. Ett fönster finns visserligen i köket. Men det sitter för högt för att ge god utsikt då man sitter i dinetten. Bodelsdörren saknar helt fönster och det är synd. Även ett litet fönster i dörren förhöjer trivseln markant. Så om du färdas i denna dinette får du hålla tummen för att allt sevärt är på vänster sida.

Hade jag gått in via bodelsdörren istället för via kupén hade jag märkt att dörren är bredare än normalt på husbilar. Inte mycket men i alla fall tillräckligt för att ge ett plus i kanten. Tre krokar för ytterkläder är bra och mer än många husbilar erbjuder. Men varför inte fyra då plats finns och bilen rymmer fyra boende? Skorna saknar plats helt. Där skoskåp skulle kunnat ordnas är värmare och varmvattenberedare placerat. Ovan dem är garderoben. Inte särskilt djup och inte heller hög men den finns.

Köket är litet men väl utrustat. Kyl med frysfack, trelågig spis och köksfläkt är vad som kan begäras ur en så pass kompakt bil. Enda som saknas är ugn. Ja, och avställningsytor förståss. Att placera kök bredvid dinette är mindre bra. Bättre hade varit om dörr och kök bytt plats. Då hade rymd fram i bilen, där man är då man är vaken, vunnits.

Dubbelsängen bak är av modell fransk. Det vill säga längsgående med avsmalnande fotända. Den har bekväm höjd och det är inga problem att ta sig i och ur. Såvida du inte ligger innerst förståss, men det är lika för alla franska sängar.

Toaletten är trång att komma in i. Men väl inne fungerar det bra. Jag måste vinkla toasittsen för att få plats, men det är ju därför den är snurrbar. Eller hur? Duschen har riktig duschvägg och det är inga problem att få plats. Små avställningshyllor erbjuds och även över- och underskåp.

Ska du bo vintertid i denna bil är det väl sörjt för komforten. Värmaren har utblås riktade in i kupén som motar kallraset. Täcke till framrutorna följer med. Det är luftspalter överallt och ingen möbel hindrar luftens flöde. Skåpen har luftinsläpp i underkant men saknar dem i överkant och det är en liten miss. Gråvattentanken ligger i dubbelgolvet som är uppvärmt. Dubbelgolvet är dock ingen förvaringsplats i denna bil, för packning vill säga. Laddare, elcentral och spillvattentank fyller utrymmet. Under sängen bak vinner man volym på att golvet är lågt. Men utrymmet är helt oinrett och därför svårt att utnyttja. Här behövs backar och avdelare för att få det praktiskt. Luckorna in till utrymmet begränsar storleken på det som ska få plats. Ett campingbord kan bli trixigt att få in utifrån. Och inte vill man släpa in bordet och fälla upp sängen för att stuva undan.

Denna bil är tre år gammal och i princip oskuld på vägen. Men tidens tand gnager ändå. Listerna som är i plast och limmade har släppt på flera ställen. Skruvar har lossnat då de är i kortaste laget, dinettebordets fäste är löst och flera av gasdämparna till överskåpen är slut. Karmann bygger bra bilar som håller länge och har en gedigen byggkvalitet. Men garneringen får inte godkänt. Likaså är de utvändiga låsens funktion tvivelaktig. Troligen behöver de endast smörjas upp men kvalitetsintrycket får sig en törn. En halvtimme med en limtub och en flaska 5-56 så är bilen som ny igen. Det fixar självklart säljaren!