Man kan tycka att husbilar sett likadana ut i decennier. Vita lådor med snarlika planlösningar och det enda som ändras år från år är färgskalan ombord, dekalerna och en uppdaterad design på grillen i fronten.
Men tycker man så, då har man fel. Väldigt fel. Ty de senaste femton-tjugo åren har husbilar förbättrats enormt.
Av Stefan Janeld
På mässan i Oslo höll jag och min norska kollega Tore Afdal föreläsningar för publiken. Ett av ämnena var Husbilars Utveckling de senaste 15-20 åren. Ett ämne som engagerade publiken. Många som funderade på en begagnad husbil fick sig en tankeställare. Kanske man skulle leta lite nyare husbil än man först tänkt, inte ny, men nyare. Argumenten för detta är många.
Ska direkt säga att jag helt ignorerar designtrender och planlösningars utveckling. Därför nämner jag inte taksängar, motstående soffor, bredare sängar, bredare bodelsdörrar eller den ändlösa flod av allt gråare bodelar som sköljt över oss de senaste åren. Detta är en tekniskt inriktad artikel. Om ni tycker jag ska prata inredningstrender i husbilar kan ni maila på aldrigilivet@glömdet.se. Om tillräckligt många mailar ska jag överväga det.
Högre lastvikter
När jag 2008 startade min bana som husbilsjournalist var ett återkommande klagomål de låga lastvikterna. Det såldes husbilar med fyra bältade platser som bara var godkända för en passagerare . Bältena i baksätet var i princip bara utsmyckning, ty lastvikten var så låg att man inte kunde utnyttja dem.
Idag är situationen en helt annan. Det finns husbilar med 3,5 tons totalvikt och 800 kg lastvikt. De flesta 3,5 tons husbilar har lastvikter runt 500 kg. Ett resultat av att tillverkarna konsekvent letat lättare lösningar. Hos Frankia fick jag veta att bytet av innergolv, från trä till komposit, sparade 50-100 kg beroende på husbilens längd.
Det är inte bara nya och lättare material som möjliggjort de högre lastvikterna. Lanseringen av kompaktmodeller har haft stor betydelse. Att minska bredden med cirka 20 cm har stor effekt på mängden material. Dessutom måste planlösningarna anpassas till en smalare bodel. Man avstår lillsoffa i dinetten, gör överskåpen grundare med mera. Sammantaget kan man spara ett par hundra kilo.
Jag skulle vilja gå så långt som att säga att viktproblematiken idag är löst på husbilar upp till sju meters längd. Längre husbilar, främst i premiumklassen, kräver fortfarande totalvikter över 3,5 ton för att ha rimlig lastvikt.
Starkare motorer och automatlåda
När Fiat 2006 lanserade sin nya motorfamilj med den för husbilar särskilt anpassade 130 hk motorn var det en smärre revolution. Vridmomentkurvan såg inte längre ut som en alptopp. Man hade bra med kraft från 1500 varv upp till 2 500. I plåtisarna var det 120 hk versionen av samma motor, men även den var urstark och skillnaden var så liten att man snart övergav 120 hk motorn.
Jag minns en handlare som beskrev femmans växel på den nya drivlinan som en automatväxel, så stark upplevde han motorn. Och han hade inte helt fel. Man kunde ligga på femman från 60 km/h upp till motorvägsfart. Att åka småväg krävde inte längre att man växlade upp eller ner hela tiden.
Nu var kraften i motorerna inta bara av godo. En del ägare utnyttjade det höga vridmomentet lite väl mycket. Med följd att växellådorna fick slita ont. Men detta problem minskade i takt med att automatlådorna blev allt vanligare. Idag har nio av tio husbilar som säljs automatlåda.
Utvecklingen av motorerna har fortsatt och idag är de både bränslesnåla och starka. Faktiskt har utvecklingen bidragit till husbilarnas ökade lastvikter för motorerna har konsekvent blivit mindre och lättare. Inga mer trelitersmotorer. De flesta tillverkare använder idag motorer på 2,0-2,3 liters slagvolym.
Anpassad fjädring
Husbilar, särskilt helintegrerade, led under många år av för klen fjädring på framaxeln. Med konsekvensen att det enda som fjädrade var genomslagsgummit och däcken. Det blev en stötig färd med mycket missljud från bodelen.
Många ägare fick för egna pengar bygga färdigt husbilen genom att beställa starkare fjädrar.
Idag är förstärkt framfjädring standard hos de flesta fabrikat. Ford och Fiat har dessutom börjat med bladfjädrar i komposit på bakaxeln. Inte så mycket för komforten, mer för att spara vikt.
Långa fuktskadegarantier
Fuktskada är varje husbilists mardröm. Öppna upp skadan, byta ut rötskadade träreglar och simpasur frigolit. Ett digert arbete som kan kosta fantasisummor.
Runt 2010 började allt fler tillverkare använda isolering med slutna celler och reglar i plast eller komposit. Även om det kommer in fukt så förstörs inte materialen. Det gör det billigare att åtgärda. I princip behövde man bara öppna upp, låta torka och sedan täta om skadan.
Inte alla tillverkare har nappat på träfria bodelar. En del har det i vissa serier men inte i andra. Men en sak har alla tillverkare gjort. De har förlängt sina fuktskadegarantier. 5 år är idag mer eller mindre ett minimum. De flesta har sju år eller mer. Något som ökat köptryggheten väsentligt.
LED teknik
Att vi idag har LED-belysning i våra bodelar ses nog som en självklarhet av många. Det var ju länge sedan halogen och lysrör var lösningen. De flesta uppskattar att LED drar en tiondel så mycket el som en halogen. Även att LED inte utvecklar samma värme som halogen är en viktig faktor. Halogen var en brandrisk som vi idag slipper.
På senare år har vi även fått LED-strålkastare på husbilarna. En stor fördel för oss här i mörka Norden. Tyvärr har tillverkarna inte riktigt anpassat sig till denna teknik. På helintegrerade husbilar används lyktorna som designelement och är inte sällan placerade försänkta i fronten. Det fungerade med de varma halogenlamporna. Men de kalla LED-lamporna förmår inte smälta snö och slask som fastnar i försänkningarna. Något att ta i beaktande om du letar husbil att använda även vintertid.
Litiumbatterier
Här har vi en teknik som öppnat upp stora möjligheter och verkligen förenklat husbilslivet. Att snabbt kunna ladda fullt, utnyttja hela batteriets kapacitet och dessutom spara vikt betyder mycket. Särskilt för de som gärna fricampar.
Nu har priserna dessutom kommit ner på sådana nivåer att det är möjligt för de flesta att ha litiumbatterier ombord.
När man har så pass riklig tillgång på el kan man dessutom utrusta bilen med saker som tidigare var problematiska för att de är energikrävande. Som dieselvärmare och kompressorkylskåp. Det är numera helt realistiskt att ha en gasolfri husbil. Även om de flesta väljer att behålla gasolspisen.
Dieselvärmare
Att kunna använda samma bränsle till värmaren som till motorn förenklar. Särskilt om man rör sig över landgränser. Gasolflaskor och deras kopplingar är som bekant inte standardiserade inom EU. Men diesel kan man fylla utan problem.
Att dieselvärmaren drar mer ström än gasolvärmare är ett mindre bekymmer om man har ett elsystem med litiumbatteri och effektiv laddbooster (DC/DC omvandlare).
Många tycker dieselvärmare låter för mycket och stör sig på att det kan lukta diesel när värmaren startar och stannar. Tillhör man denna, i mitt tycke överkänsliga, grupp är gasolvärmare fortfarande lösningen.
Kompressorkylskåp
Under många år var det absorptionsskåp som gällde i husbilar. De är gasoldrivna men har ofta även en 230V elpatron som fungerar vid elstolpe. 12V elpatron finns också. Den räcker inte till att kyla ner, men kan hålla kylan under färd.
I våra bostäder används kompressorkylskåp. En effektivare teknik. Men den kräver god tillgång på el. Därför har man helst avstått denna lösning i husbilar. Tills nu. Med litiumbatteriernas intåg kan man nu njuta kompressorskåpets fördelar.
Jag skulle rekommendera 150-200 Ah batterikapacitet i en husbil med dieselvärmare och kompressorkylskåp.
Det ska sägas att absorptionsskåpen fortfarande är vanliga. Men deras marknadsandel krymper. Inte minst på grund av den ökande mängden plåtisar som säljs. I plåtisar täcker ofta den öppna skjutdörren ventilationsgallren till kylskåpet. Det gör att absorptionsskåpen får dåliga förutsättningar att fungera. Därför var det i plåtisar vi först såg en utbredd användning av kompressorkylskåp.
En mängd toalettlösningar
Min kollega, Lasse, brukar lite skämtsamt säga att den största innovationen för husbilar är kassettoaletten. Och visst är det en bra lösning. Men det finns de som ryggar för att tömma och göra rent kassetten.
De har idag en uppsjö av alternativ.
Toaletter med påsar som försluts med värme, typ Clesana. Fick stor uppmärksamhet vid lanseringen. Älskad av vissa, mindre så av andra.
Komposterande toalett. Airhead heter en version som säljs i Sverige. Har inte fått någon större marknadsandel här. Men i Nordamerika är det en populär lösning.
Förbränningstoalett, gas- eller dieseldriven. Cinderella heter denna och är en svensk produkt. Den i särklass exklusivaste och bekvämaste lösningen. Men priset är högt så många avstår av ekonomiska skäl.
Det finns även toasystem med fast tank. Där en särskild pump finfördelar avföring och papper när man spolar. Den senaste med denna teknik är Thetford Indus Eco. Den är så pass ny att de första husbilarna med denna lösning börjar levereras till våren. En stor fördel med den är att man får längre mellan depåstoppen eftersom tanken är mer än dubbelt så stor som en kassett. Man tömmer den där man tömmer sitt gråvatten, även det en stor fördel.
4WD
De senaste åren har vi sett en veritabel explosion av fyrhjulsdrivna husbilar. Mest inom plåtissegmentet men även halvintegrerade modeller med fyrhjulsdrift blir allt fler.
De flesta baseras på Mercedes men det finns även modeller på Ford Transit och VW Crafter/MAN TGE. Fiat kan konverteras till fyrhjulsdrift av franska företaget Dangel men det görs sällan.
Framtiden
Med tanke på hur mycket husbilar utvecklats på senare år kan man fundera på vad som återstår. Den största brist jag kan komma på är krocksäkerheten. Här finns en hel del att göra. Då främst på vad man kallar passiv säkerhet. Det är deformationszoner, höghållfast stål, kollapsande pedalställ. Sånt som skyddar när olyckan är ett faktum.
Den aktiva säkerheten har man redan utvecklat en hel del. Med system som bromsar automatiskt, håller avstånd till framförvarande bil, ser till att du håller dig i filen med flera.
Till sist väntar vi på att eldrivna husbilar blir verklighet. Idag får man inte ihop ekvationen mellan räckvidd och lastvikt. Men det kommer lösa sig varefter vi får effektivare batterilösningar. Bara en fråga om tid.
Får jag gissa tar det nog 5-10 år innan elektriska husbilar börjar serietillverkas i någon större volym.
