Jag har nu spenderat två dagar i Kirkenes och fått en känsla för platsen. En plats som inte alls är vad jag förväntade mig. Min okunskap var lika djup som bred, visade det sig.

Av Stefan ”Stor Snubbe” Janeld

Jag levde i tron att Kirkenes var ett samhälle baserat på fiske och turism. Hade fått förklarat av min vän Tore som tipsade om att man absolut ska prova krabbfiske när man ändå är här. Krabban vi pratar om är King Crab, ”Dödlig fångst” ni vet. Men den säsongen har inte startat ännu. Och dessutom blir jag varse att det mest är turister som fiskar King Crab. Det är Snowhotel som ordnar King Crab Safari från RIB-båtar. Förvisso ligger det tinor i hamnen och det förekommer kommersiellt krabbfiske. Men inte alls i den skala jag trodde.

Turismen är relativt stor. Båtarna som trafikerar sträckan Bergen-Kirkenes kommer varje dag. Varannan dag är det Hurtigruttens fartyg, varannan dag Havila Voyages.

Passagerarna bussas sedan runt till alla sevärdheter. Bland annat gränsövergången till Ryssland. Där finns en liten souvenirshop vars ägare tar cykeln ner till affären när han från sitt hus i närheten ser bussen komma.

Järnmalm

Men varken turism eller fiske är vad Kirkenes lever på. Nej det är sedan över 100 år tillbaka järnmalmsgruvan som varit stadens livsnerv. En verksamhet som legat nere en tid men som nu återupptas. I svensk regi faktiskt. Det är svenska Grangex som köpt gruvan och förbereder en nystart.

Var man än vänder sig ser man spåren av gruvan. Dels gruvans olika byggnader varav en ligger på en höjd vid Kirkenes centrala delar. Dels de enorma högarna med sten från dagbrotten som ligger som en bergskedja utmed kusten. På håll ser man att det inte är naturliga berg eftersom de har helt plana toppar. Någon har räknat ut att massorna skulle räcka till att bygga en fyrfilig motorväg hela vägen från Kirkenes till Oslo.

Jag frågar om det är kontroversiellt med gruvan. Om det protesteras mot driften så som det görs i Sverige varje gång det är tal om att öppna en gruva. Men det är det inte. Gruvan är tvärtom populär och de flesta är glada att den ska startas igen. Man vet hur viktigt det är för bygden.

En rolig anekdot med viss gruvanknytning har fastnat i mitt sinne. I Björnevatn, ca en mil från Kirkenes, hade man problem med att ungdomarna slog sönder busskuren. Kommunen tröttnade på att laga den och hämtade en stor grävskopa från gruvan och använder den nu som busskur. Den kan näppeligen någon slå sönder. Kreativt och effektivt.