Efter en stormig natt i Puttgardens färjeläge fortsatte min resa med den lilla helintegrerade Malibu:n. Som numera kallas kort och gott för ”Lillan”.
Tanken var att möta den svenska vintern och låta Lillan visa vad hon går för i smällkall vinter. Så har det inte blivit, ännu.
Av Stefan Janeld
Det är något extra mysigt att sitta i en varm husbil med regnet smattrande och vinden som rycker i bilen. Kanske är det för att jag spenderade barndomen i en akterruff på en Nimbus 26 som jag uppskattar stormiga husbilsnätter så mycket. Det finns en likhet i att vaggas till sömns av vatten som kluckar och regnets smattrande.
På morgonen hade ovädret dragit vidare. Jag klev ut i syrerik luft, blå himmel med små bomullsmoln. Kastade mina sopor, avstod ett besök i Bordershop. Planerade att ta 11:40 färjan till Rödby. Men då jag körde fram till biljettluckan 11:05 sade kassörskan att om jag körde fort skulle jag hinna 11 färjan. Sagt och gjort. Jag körde på M/F Deutschland som sista bil. Femer Bält bjöd gammal sjö från sidan, det fick färjan att rulla så där lagom trevligt.
Trevliga tullare
Jag var sist på och därmed även sist av färjan. Ingen idé att stressa förbi ett tåg av lastbilar. Jag lade mig sist i kolonnen och sjöng med till Johnny Cash och Kris Kristofferson. De 16 milen till Öresundsbron avverkades på ett par timmar.
När jag såg markeringen i vägbanan – Sweden Sverige – var det, som alltid, en skön känsla. Tullen stoppade mig och frågade på Tyska efter mitt pass. Jag svarade på svenska och vi hade en kort men trevlig pratstund om husbilar.
Väl i Sverige stängde jag av Johnny och Kris till förmån för svensk radio. Sportradion. Det var full omgång i SHL. HV71 förlorade, denna gång mot Leksand, men Frölunda vann borta mot Skellefteå.
Övernattar på en parkering i Jönköping och kör vidare tidigt på söndag morgon. Vill hinna hem för att se Djurgården möta AIK på Hovet kl 15. Det är rejält med snö i Jönköping, men inte så kallt, -5°C och vindstilla.
Kung Bore har tagit semester
När jag lämnade Stuttgart i tisdags var det -16°C i Stockholm. Perfekt för ett vintertest. Nu var det kring nollan. Ingen större utmaning för Lillan. Kallaste natten hittills har det varit -8°C. Det var inget man märkte ombord.
Nu är det plussgrader i större delen av Sverige. Och jag ser inga kallfronter på ingång i långtidsrapporterna. Jag har ca 3 veckor kvar med Lillan så chansen finns att vi får uppleva en rejäl köldknäpp ihop.
När jag tänker på de kraftigt varierande temperaturerna undrar jag om det är dessa som förstört våra motorvägar. De är så fulla med potthål vissa sträckor att jag saktar ner så jag hinner väja. På de allra värsta sträckorna finns varningsskyltar. Men det skulle behövts fler och jag kan tycka att man skulle skicka ut någon med en burk sprayfärg att markera potthålen om man nu inte har tid/råd/ork/personal att laga dem.
Vem är Lillan?
Normalt då jag testar husbilar gör jag det efter ett strikt protokoll. På ett objektivt vis. Min tid med Lillan är inget test. Det är omöjligt att vara objektiv till något man lever med en längre tid. Kärleken är som bekant blind.
Objektivt är Lillan en Malibu I 441 LE. En 667 cm kort, helintegrerad husbil baserad på Fiat. Hennes kraftkälla är en 140 hk motor kopplad till en sexväxlad manuell låda. Den räcker gott och väl, men man får växla ner i långa sugande uppförsbackar. Med en hjulbas på blott 3 450 millimeter är det en smidig dam. Mycket lättkörd. Jag har flera gånger använt den som vardagsbil. Hjulaxlarna ryms i en P-ruta.
I bildgalleriet nedan kan ni se mer av Lillan. Klicka för större bilder och informativa bildtexter.