Jag har nu levt med Lilla Blå, en Eriba Car 600, i några veckor. En i stort sett fantastisk bil att leva med. Jag har åkt motorväg, slingriga småvägar, flera mil på grusväg. Chassiet är stadigt och bekvämt, framfarten har alltid känts trygg.
Bilen har inte bara varit ett hem, den har även varit mitt kontor. Ett kontor med fantastisk utsikt.
Av Stefan ”Stor Snubbe” Janeld
Senast ni hörde av Stor Snubbe lämnade jag Hudiksvall för att hämta min son Elliott.
Det vankades tre dagars förlovningsfest för hans bror, Felix och flickvännen Linnéa. Vi hade inga som helst problem att samsas i bilen. Elliott fick sova i sängen bak och jag sov i den bäddade sittgruppen.
Festen varade som sagt i tre dagar och kvällarna var kalla så värmaren fick jobba en del. Men aldrig att det var problem med energin. Värmaren drar ca 2A när den går, kylskåpet vill ha ungefär lika mycket. När jag bor och arbetar i bilen gör jag av med ungefär 45-55 Ah per dygn. Solpanelen stöttar, så min förbrukning är högre. Eftersom jag inte jobbade dessa tre dagar förbrukade jag mindre. Min dator, kamera, drönare och mobiltelefon drar mer än man kan tro, om jag laddar allt på en gång pratar vi 7-8 ampere.
När vi lämnade festen hade vi 37% av batteriets kapacitet kvar. Det är ett 100Ah litiumbatteri. Efter ungefär 1,5 timmars körning var det uppe på 100% igen.
Toppmodern körupplevelse
Låt mig vara tydlig. Detta är inte ett test, i alla fall inte ett objektivt sådant. Helt enkelt för att jag omöjligt kan hålla mig objektiv till en husbil jag levt med, som tagit hand om mig och gett mig fantastiska upplevelser. Sådant jag i ett vanligt test, med måttband och protokoll, anmärkt på har jag lärt mig leva med och tänker inte på längre.
Det enda som varit lite svårt att komma över är VW Crafters moderna förarmiljö. Jag hade önskat mer analoga reglage, särskilt för sådant man snabbt behöver ha tillgång till. Men sådan är tiden vi lever i. Bilarna blir allt mer som mobiltelefoner på hjul.
Kompromisserna
Värt att nämna är att VW Crafter är ett smalt skåp. Därför blir passagen mellan kök och badrum trång. Jag har löst det genom att hålla badrumsdörren öppen, det är en vikdörr som öppnas inåt.
Badrummet är kompakt, särskilt känner jag mig intryckt i ett hörn när jag sitter på toa. Hade önskat mer luft runt toastolen. Men inte på bekostnad av mindre sittgrupp eller smalare säng. På toa sitter man minuter, säng och sittgrupp spenderar man många timmar i. Så jag accepterar rådande ordning. Många kommer anmärka på att det är ett duschdraperi, mig stör det inte det minsta. Hellre draperi är trolleribadrum.
En sak skulle de gärna få åtgärda. Den dränkbara vattenpumpen ger lågt vattentryck i duschen, här skulle en rejälare pump göra stor skillnad.
Detta uppskattade jag särskilt mycket
- Bilen var helt rätt utrustad för hur jag använde den. Dieselvärmare, kompressorkylskåp, litiumbatteri och solpanel. Effektiv laddning under färd. Jag har inte stått på landström en enda minut. Det är frihet!
- Bekväm säng med tallriksfjädrar, tjock madrass, bäddmadrass. Dock är madrasserna hala, så om man rör sig följer lakanet med.
- Välisolerad, nu menar jag inte värmeisolerad. Det kunde jag inte testa. Men anar att så är fallet. Ty ljudatmosfären ombord är i toppklass. Till och med hårt slagregn låter dämpat. Mer dämpat än i de flesta husbilar, även helintegrerade premiumhusbilar. Ska ljudet bli så dämpat måste isoleringen vara god. Väggpanelerna är också en viktig faktor i ljudkomforten. De är i plast, en ”luddig” sådan. Som absorberar ljud väl. Och inte bara det. De är inte kalla när man kommer åt dem. Särskilt viktigt i sovrummet.
- Mycket bekväm färd. Oavsett om jag åkte på motorväg, slingrig småväg eller grusväg var det en bekväm färd. Motor och låda jobbar väl ihop. Man har alltid kraft nog. Fjädringen är en bra kombination av komfort och kontroll. Tvära farthinder kan kännas skumpiga. Men tar man det bara lugnt är det okej.
- Rymlig sittgrupp. Som regel sitter jag i framstolarna när jag lever plåtisliv. Helt enkelt för att jag ofta tycker plåtisars soffor är trånga och har en för upprätt sittställning. Men i Lilla Blå har soffan varit min favoritplats. Gott om plats, bekväm stoppning, bra sittvinkel. Dessutom är bordet stort så mina prylar ryms ledigt.
- Prislappen. Eriba Car 600 kostar ca 1,2 miljoner. Det är betydligt mindre än andra VW Crafter baserade plåtisar. Och visst, vissa saker ombord känns lite tunna. Men inget som påverkar komforten eller funktionen.
Jag hade inte bara trevligt, jag lärde mig en hel del
Efter 17 års testande av husbilar är det fortfarande en hel del jag lär mig när jag är ute och åker. I Lilla Blå hade jag total koll på elektroniken ombord, energiförbrukning och laddning. Det var bland annat intressant att se hur mycket olika saker faktiskt förbrukar.
- – Laptoppen drar 2 ampere med full ljusstyrka på skärmen.
- – Även telefonen förbrukar mer än man kan tro, 1,7 ampere.
- – Kylskåpet har en genomsnittlig elförbrukning på 1,9 ampere
- – Dieselvärmaren från Truma var snålare än jag trodde. Den drog 1,7-2,2 ampere i snitt.
- – Vid uppstart drar värmaren 14 ampere, men det är en mycket kort tid.
- – Solpanelen räcker inte riktigt för att hålla kylen igång. Tror panelen är på 120W.
- – Min totala förbrukning har legat på 45 Ah/dygn, men då har solpanelen stöttat så min verkliga förbrukning är högre.
- – Med ett 100 Ah litiumbatteri kan jag fricampa i två dygn med mina vanor. Tre dygn om jag använder batteribank till dator, telefon och kameror.
- – Om jag kör 1-2h/dag är jag helt självförsöjande på el.
Återlämnad till Hymer Center
Med tanke på pris/komfort/kompetens förhållandet tror jag vi får se en hel del Eriba Car på svenska vägar. Designen kommer nog locka en del också. Bilen är snygg, in- och utvändigt.
Jag hade inte haft något emot att fortsätta leva vanlife i Lilla Blå. Men bilen är nu returnerad till Hymer Center. Det är Hymer i Sverige som importerar Eriba Car.
Tack för denna tid Lilla Blå.
