Meny

.

Stor Snubbe on tour i en Hobby Ontour. Del 1

Så var man ute på vägarna igen. Denna gång i en Hobby Ontour 600 FT Solaris. En bil jag testade i våras och gav mycket beröm. Nu kommer jag under ett par veckor få kvitto på om berömmet var befogat eller om jag lurat mig själv.

 

Av Stefan Janeld

 

Jag hämtar upp bilen på fabriken i Fockbek. Fyller vatten och installerar appen som man styr bilens alla system med. Det finns även en vanlig kontrollpanel ovanför skjutdörren. Men lustigt nog finner jag mig använda appen istället. Jag är en person som normalt inte vill ha appar, jag vill ha tryckknappar. Nu faller det sig så att det är förtvivlat ont om tryckknappar i denna bil. Så istället för att leta efter rätt knapp använder jag telefonen.  

 

Välutrustad version

Detta är inte en standard Ontour 600 FT, tillägget Solaris betyder att man monterat två stycken 130 W solpaneler, 100 Ah litiumbatteri och en laddbooster på 30A. Kort sagt har man gjort den lämplig för fricamping. Nu under hösten är solpanelerna inte lika effektiva som på sommaren, men de gör viss nytta.

260 watt solpaneler är det inte många plåtisar som har från fabrik. Solaris var en kampanjmodell under 2025.

Inga kuddar

När jag drar åt handbromsen en timme söder om Hamburg är klockan 18. Det har varit en ganska jobbig färd från Fockbeck. Inte på grund av bilen, men hällregn, lappad autobahn och långa vägarbeten har tärt på krafterna. Så jag känner att det är dags att ta kväll och packa in allt på sin plats.

Det går raskt att få in mina kläder, utensilier och kamerautrustning i de många överskåpen. För en ensamresenär är det väldigt generöst med stuvutrymmen. Jag använder ungefär hälften.

När jag bäddar sängen märker jag att jag glömt mina kuddar. De ligger kvar i min bil som står i Fockbeck. Jag löser det genom att rulla ihop en fleecefilt.

 

Vad är det som drar all el?

På morgonen vaknar jag och tar en titt i appen. Batteriet är nere på 26%. Med tanke på att batteriet var fulladdat kl 18 känns det som att det gått åt lite för mycket ström under natten. I en husbil med dieselvärmare hade jag kunnat förstå förbrukningen. Men i denna är det en gasoldriven Truma Combi.

Kylskåpet är ett Dometic kompressorskåp. Jag körde det på effektläge 4 under färd för att få det kallt snabbt, men sänkte till läge 2 när jag stannade. Det borde inte förbrukat så mycket.

En titt i appen visar att kylen står i ”performance” läge. Jag ändrar till ”quiet”. Ytterliggare en titt i appen visar att den aktuella förbrukningen omedelbart sjunker med ett par ampere.

Jag har nu kört kylen i effektläge 2 ”quiet” i ett dygn och förbrukningen är nere på normala nivåer. Kylen är rejält kall. När quiet läget inte riktigt klarar att göra jobbet så styr kylen automatiskt om till performance. Så man får ha lite koll.

Spelar ingen roll hur många husbilar man använt. Man måste alltid lära sig den aktuella husbilens egenheter.

Så här ser "startmenyn" ut i appen. Väldigt pedagogisk.
Varje lampa har en av/på knapp och de som kan dimras har även den funktionen.
Kylskåpets gränssnitt.

Når jag Svarta Havet?

Jag skriver detta sittandes med fronten mot Rhenfloden på en ställplats i centrala Düsseldorf. En stad jag ofta besöker. Helt enkelt för att jag dras hit. Särskilt glad är jag i just floden med alla pråmar som åker fram och tillbaka med diverse last. Att se dem sladda nedströms och kämpa uppströms blir aldrig tråkigt. Även maten lockar. Här finns en av mina favoritrestauranger, en vietnamesisk restaurang som heter TO1980. Deras anka i mangosås är ett måste när jag är här.

Min plan är att härifrån åka österut. Jag har en dröm att åka ”Top Gear vägen” i Rumänien. Den heter egentligen Transfăgărășan Highway. En snirklig väg i Karpaterna som älskas av motorcyklister och sportbilspiloter. Dit är det 200 mil. På vägen kommer jag åka genom Tyskland, Tjeckien, Slovakien och Ungern innan jag passerar gränsen till Rumänien.

När jag ändå är i Rumänien skulle jag vilja besöka Constanta vid Svarta havet. En liten stad som jag besökt sommartid några gånger. Då är det en livlig stad full av turister och uteserveringar. Jag tänker att det på hösten är färre att trängas med och att man kan få en mer genuin känsla för staden.

Om jag når så långt har jag sedan en returresa på 240 mil till Fockbek där Hobby har sin fabrik och min bil står.

Oavsett om jag når till Constanta eller inte vet jag att jag kommer få se massor av fina platser. Ta många härliga bilder och dela detta med er läsare.

Ställplatsen vis Rhenfloden är en av mina absoluta favoriter. Ingen service. Men utsikten är fantastisk och på 10 minuter är man inne i Alt Stadt och kan välja och vraka på utmärkta restauranger. Välsorterade matbutiker är på gångavstånd.
En strid ström med pråmar åker fram och tillbaka. På nätterna hör man deras motorer, ett för mig sövande ljud.
Det är väl ordnat med promenad och cykelväg. Du behöver inte korsa någon bilväg för att nå Alt Stadt.
Nu under hösten huserar ett litet tivoli på kajen. Det betyder mer liv och rörelse men också att det finns lite färre platser att stå på med husbil. Så här under lågsäsong är det dock inget problem att knö in sig, i alla fall inte med en plåtis.

Dela denna artikel

Facebook
WhatsApp
Email
Utskrift