Jag hade inte så höga förväntningar på Prag. Det var mer ett stopp på vägen till mitt verkliga resmål. Men jag stortrivdes, inte minst för att ön jag huserade på var en intressant plats.
Av Stefan Janeld
När jag lämnar Düsseldorf skiner solen från klarblå himmel. Endast de stora vattensamlingarna utmed vägen från ställplatsen vittnade om nattens hällregn. Att lunka fram bakom en lastbil på A3 mot Frankfurt är riktigt njutbart. Mot eftermiddagen, när solen blir låg, glöder de gula höstlöven på träden.
Det var ovanligt lite köer på autobahn denna dag, inte ens när jag passerar Frankfurt saktar farten ned.
Strax innan jag passerar Nürnberg blir jag medveten om ett en ny typ av ekipage blir allt vanligare på vägen. Det är mindre biltransporter med 2-3 personbilar på flak och släp. Deras registreringsskyltar är polska, rumänska och tjeckiska. Helt klart är handeln med begagnade bilar omfattande. Och inte bara bilar. Flera av transporterna har stora tankar, maskiner och ibland en båt på flaket ihop med en bil eller två.
Ställplats mitt i floden
Infarten mot Prag är trevlig, man kommer från en höjd och ser staden bre ut sig. Jag har siktet inställt på en ställplats på en ö mitt i Vltava, floden som rinner genom Prag. Som vanligt har jag inte bokat i förväg. Det är ju lågsäsong och enligt uppgift ska det finnas 50 platser.
Jag anländer tidig eftermiddag till Praguecamp och hälsas välkommen av värdinnan på bra engelska. Jag betalar ca 450 kronor för två nätter. Då ingår alla faciliteter. Jag får ställa mig var jag vill så jag väljer en plats vid en flaggstång med svensk flagga.
Känns inte helt rätt att kalla detta en ställplats. Det är mer en campingplats. För här finns servicehus, tömning och fyllning av tankar och en bar/servering med utsikt över floden. El finns till alla platser. Att den benämns ställplats är nog för att platserna är korta, bäst lämpade för husbilar. Husvagnsekipage har inte helt lätt att manövrera på området. Men det är några vagnekipage på plats. Det finns även en camping med mer
Ön inbjuder till fotografering
Ni som läst mina senaste researtiklar vet att mitt fotointresse är stort. Så med kameran i handen ger jag mig ut på upptäcksfärd på ön. När jag körde på den lilla vägen till ställplatsen såg jag på vänster sida husbåtar och vanliga båtar i olika skick. Allt från skinande till förfall. Jag börjar där.
En smal väg leder ner mot öns strand. Utmed vägen ligger bråte, gamla trailers och en och annan möglig båt. Träden är vildvuxna. En underbar fotomiljö! Jag har roligare än någon medelålders man bör ha en vardagseftermiddag. Jag har till och med vädret på min sida. Höstsolen skiner med ett varmt sken.
Vägen jag går på är på landsidan avstängd med ett rejält stängsel högre upp på slänten. Där uppe går huvudvägen. Man kan inte gena dit genom grind eller liknande. Jag tänker att jag tar ett fullt varv. Men den tanken får jag överge. Ty när jag är nära öns ände står jag inför ett stängsel som omgärdar en mindre båtklubb. Det finns en grind men den är låst. Bara att vända om och traska tillbaka samma väg jag kom. Inte mig emot. Nu ser jag allt det jag redan fotat och fascinerats av från en ny vinkel. Så det blir ett tjugotal bilder till.
När jag kommer fram till platsen där jag gick in på området är vägen spärrad. Någon har stängt stålgrindarna. Hoppsan! Är jag fast här nere tills någon med behörighet ska in eller ut? Lyckligtvis var grinden inte låst. Den var mer en tydligare markering än den skylt som jag förmodar lyder ”Obehöriga äga ej tillträde”.
Roddtävling
Andra sidan av ön är en helt annan värld än den jag just lämnat. Här är det rent och snyggt. Tre personer är i färd att skotta undan drivorna av löv som täcker kullerstensgatan som leder ner till strandpromenaden.
På floden hålls denna dag en roddtävling. Långa smala båtar med åtta roddare och en gaphals längst bak som ser till att de håller takten och även kursen. De går rejält fort. Att se samspelet och höra årorna slå i klykorna är fascinerande.
När man går utmed ön är man nära vattnet. Huvudvägen och ställplatsen ligger en bra bit högre upp. Jag ser att det på slänten från ställplatsen är en läktare. Gissningsvis är det vanligt med roddtävlingar på hög nivå här.
En pendelbåt förbinder ön med Prag
Jag fortsätter min promenad. Ty jag vill se var den båt som tar folk från ön in till Prag har sin brygga. På vägen passerar jag en driving range, den andra campingen, två glamping tält som ser ut som något ur en science fiction film där man koloniserar Mars.
Hela tiden ackompanjeras min promenad av årors stångandes mot klykor och entusiastiska rodermän och -kvinnor som hejar på sina roddare.
När jag når öns ände ser jag brygan från vilken pendelbåten avgår. Läser på tidtabellen att den går tjugominuterstrafik mellan kl 11 och 17. Det är lågsäsongstidtabellen. Under högsäsong börjar den på kl 9 och slutar kl 19 (har jag för mig).
Vi öns ände får man en fantastisk vy över floden, broarna och stadens strandpromenad. Jag blir stående en stund och insuper vyn innan jag vänder tillbaka till husbilen. Min promenad har tagit tre timmar och det börjar skymma.
Heldagsregn
Min plan var att nästa dag ta den lilla pendelbåtens första tur över floden och utforska Prag. Men klockan 8 på morgonen vaknar jag av att det regnar. Rejält! Tar en titt på väderprognosen i telefonen och den förutspår dagsregn.
Min första tanke är att jag är glad att jag betalade för el. Utan solsken räcker 100 Ah litiumbatteri inte långt om jag ska hålla kylen kall, telefon och dator laddade. Dessutom kommer min router få jobba hela dagen och även den drar en del.
Om jag är ute dagtid tär jag inte så hårt på batteriet. Men om jag ska sitta och jobba hela dagen och kanske se en film på kvällen kommer min dator kräva en hel del ström.
I bildgalleriet nedan kan du se ett urval av bilder från min promenad runt ön. I nästa artikel berättar jag om min promenad genom Prag, en fantastisk stad.
