En bil i tiden!
Med bakhjulsdrift, silkeslen drivlina, välplanerat värmesystem, prislapp en grad söder om miljonen, lägre skatt än de flesta husbilar och en stjärna i grillen ser det på pappret ut som att Laika hittat väldigt rätt med Kosmo 2009.
Vår test motsäger inte detta!
Av Stefan Janeld
Kosmo är Laikas serie av mellanklassbilar. Men med en stjärna i grillen lyfter man imagen en nivå. Utan att priset skenar.
När de flesta tillverkare satsar stort på den framhjulsdrivna versionen av Mercedes Sprinter väljer Laika att bygga en halvintegrerad modell på den bakhjulsdrivna versionen. Och det har sina fördelar. Inte minst under den kalla och hala årstid som nu står för dörren.
Bekväm på vägen
Testdagen är råkall. Det yr lite snö i luften och vägarna är på sina ställen riktigt hala. Jag kör på smala, vindlande, vägar utanför Västerås. I kurvorna känner jag att bilen är mjukare satt än husbilar byggda på Fiat. Men det känns inte svajigt eller osäkert, tvärtom får jag snabbt förtroende för bilens väguppträdande.
På Mercedes Sprinter med tvillinghjul hamnar fjädrar och dämpare väldigt långt in under bilen, nära bakaxelklumpen, det gör att de får mer vikt att övervinna och bilen blir svajigare. Men testbilen har inte tvillinghjul och min känsla är att det är detta som gör att den känns mer stabil.
Motorn på 163 hk är kopplad till en sjustegad automat. Passar bilen utmärkt. Lådan växlar mjukt och färden är avslappnad. Motorljudet blir påträngande när man gasar. Men i 90 km/h snurrar motorn på i lugna 1 900 varv per minut.
Där solen ligger på har isen smällt och vägbanan är våt. Det hörs! Bodelsdörrens trappa är placerad rakt i sprutet från höger framhjul. Även grusig vägbana ger en ljudlig färd. Här råder jag framtida ägare att isolera steget för att slippa oljudet.
Jag sitter väldigt bekvämt i förarstolen. Kan justera sittdynans vinkel så den passar mig och trots att stolen är snurrbar är den inte högre än att jag har ratten på bekväm höjd. I en annan husbil på Mercedes jag körde för en månad sedan reagerade jag på att ratten hamnade i knät, icke så i detta fall.
Man sitter nära dörren och det är mer naturligt att vila armbågen mot dörren än stolens armstöd. Men trots den smala hytten är det inga problem att snurra runt stolarna.
Stor tydlig skärm
Förarmiljön är väldigt ren. Få knappar. En stor skärm dominerar. En minimal rattväxelspak som är ur vägen helt. Testbilen har elektronisk handbroms så vi slipper kryckan till höger om framstolen. Känns väldigt modernt.
Jag måste erkänna att jag inte är van att prata med husbilen för att få den att göra det jag vill. Mercedes har sin egen version av Google Assistent och man ska säga ”Hej Mercedes, höj volymen”, ”Hej Mercedes, starta navigatorn”, ”Hej Mercedes, ring mamma”.
Jag tycker det känns konstigt och flera gånger fick jag upprepa mitt kommando. När jag står still fungerar det ganska bra. Men när mina ord blandas med vägljud tycks systemet få problem. Jag måste helt enkelt prata högre för att det ska fungera.
Nu kan man ju sköta allt via den stora skärmen. Men det kräver att man fokuserar på vad man ska göra och tappar fokus på körningen.
Allt detta är förvisso en vanesak, men jag är nog mer lockad av knappar man hittar snabbt och intuitivt.
På plussidan är skärmen stor och väldigt tydlig. Navigatorn är detaljerad och enkel att följa.
Testbilens backkamera var inte monterad så jag kan inte bedöma hur bra den är, den ingår men monteras av handlaren.
Får lasta ett ton
Som standard är totalvikten 3 500 kg. Men testbilen har förhöjd totalvikt, 4 100 kg, och får då en lastvikt på över ett ton. Med tanke på att garaget endast får lastas med 150 kg är det svårt att se hur man ska kunna utnyttja den höga lastvikten. Nu är ju det knappast ett problem utan snarare är det välkommet med säkerhetsmarginal.
Inne i bilen finns två garderober under sängarnas fotändor och en smal hög garderob bredvid kylskåpet. Öppna hyllor utmed sovrummets sidoväggar och rymliga överskåp på bakväggen rymmer en hel del. Överskåpen under taksängen är större än vanligt.
Känslan är att ett par som beställer bilen utan taksäng klarar sig bra med en totalvikt på 3 500 kg.
Vinterväg inga problem
Bakhjulsdriften gör bilen till en riktig bergsget. Ju brantare backe desto mer grepp får bakhjulen. På vinterväg är det en klar fördel att ha tyngden över drivhjulen. Det gör denna bil till en bra vinterbil.
Som vinterbostad är den heller inget dumt val. Den luftburna värmaren från Truma är centralt placerad under soffan. Det ger korta slanglängder och man får ut värmarens effekt på ett bra sätt.
Laika har dragigt fram värmeslangar som blåser varmluft utmed långbäddarnas sidor och dessutom är det en luftspalt runt sängarna från det uppvärmda garaget. Dessa två lösningar kommer samverka för att mota kallras från fönstren så sömnen inte störs.
Jag vet att många anser att vattenburen värme är det enda rätta vintertid. Men en korrekt monterad luftburen värme är en mycket bra lösning. Fördelen är att den reagerar snabbare om man vill öka eller minska värmen ombord, den väger dessutom betydligt mindre. Nackdelen är att den hörs och luften ombord kan kännas torr.
Spillvattentanken är uppvärmd av värmesystemet och töms med pump via en knapp i garaget. En frostsäker lösning!
Det är luftspalter bakom möblerna som låter varm luft jaga väck eventuell kondens. Men överskåpen är inte ventilerade. Det gör att du får ha lite koll så det inte bildas kondens eller att kläder trycks mot väggen och blir en del av bilens isolering, då riskerar de att frysa fast eller bli fuktiga. Riktigt kalla dagar kan man behöva öppna skåpsluckorna.
Komplettera bilens utrustning med ett heltäckande utvändigt täcke för förarhytten så har ni en riktigt bra vinterbil.
Klicka på bilderna i galleriet för större bild och informativ bildtext
Jag tycker
Var faktiskt lite tveksam till denna modell innan testet. Bakhjulsdrivna Mercedes Sprinter är notoriskt svajig. Men testbilen har ett riktigt trevligt väguppträdande och får mig att omvärdera min förutfattade mening.
Dessutom är den väl anpassad för åretruntbruk med sitt fina värmesystem, den elektriska tömningen av spillvattentanken och inte minst bakhjulsdriften.
Planlösningen är enligt mall 1A och det går tretton bilar på dussinet med samma möblering. Men Laika har en förmåga att göra trivsamma bodelar med hög kvalitetskänsla. Och testbilen är inget undantag. Det är inte en lyxig husbil med massa bling. Men väl en funktionell och kompetent bostad med mycket få missar.
Det enda som stör mig är ett trångt gasolutrymme och att man placerat korgen till schampoflaskan så dumt i duschkabinen.
Som extra bonus kan jag nämna att bilen är registrerad enligt det tunga avgasreglementet och berörs därmed inte av den senaste skattehöjningen. Testbilen har en årlig skatt på ca 13 000 kronor de första tre åren. Det är hälften av vad de flesta i samma storlek kostar.
Bara detta gör att Kosmo 2009 känns som en bil i tiden.
Jag gillar
- Drivlinan
- Komfortabel färd
- Sittgruppen
- Kvalitetskänslan
- Bred bodelsdörr
- Frostsäker tömning av spillvattentanken
- Elhandbroms
- Låg skatt (allt är relativt)
Jag önskar
- Släde i gasolutrymmet
- Ljudisolerad invändig trappa
- Tryckvattenpump istället för simpel dränkbar
- Att korgen till schampoflaskan i duschkabinen fick en bättre placering
Fakta
- Modell Laika Kosmo 2009
- Ursprungsland Italien
- Chassi Mercedes Sprinter
- Motor 316 CDI 2,2L 4 cyl Common Rail diesel, 163 hk
- Vridmoment 380 Nm
- Växellåda 7 växlad automat
- Totalvikt 3 500 kg / 4 100 kg
- Max last 446 kg / 1 046 kg
- L x B x H 699 x 233 x 297 cm
- Invändig höjd 187 cm sittgrupp / 207 cm kök
- Bränsletank 93 liter
- Vattentank 120 liter
- Gråvattentank 100 liter
- Toatank 17 liter
- Grundpris 797 400 kr
- Pris som testad: 999 500 kr
- www.laika.it
- Vi lånade bilen av K. Öhman Bil & Maskin utanför Västerås
- Fakta #4
Utrustning testbil
ABS, antispinn, ESP, Sidvindsassistent, Klimatanläggning motor, farthållare, elspeglar, backkamera, infotainment system, kylskåp med frysfack, spis med 3 gasolbrännare, mörkläggningsjalusier, Truma 6 kw luftburen värme med elpatron, frostfria tankar
Kuriosa
Laika heter Laika för att grundaren, Giovambattista Moscardini, var omåttligt intresserad av rymden. När han, 1964, startade sitt företag döpte han det, som en hyllning, efter den ryska hund som sändes upp i rymden 1957. Därav hunden i logotypen.
Att man döpt en modellserie till Kosmo känns som att man knyter an till sina ”rymdrötter”.
Får vi kanske se fler rymdrelaterade namn i framtiden?
