Man kan dela in husbilar på många olika sätt, till exempel efter körbarhet och boendekomfort. Skillnaden mellan biltyperna blev påtaglig när min husbilspolare Bosse gick en kritisk husesyn i min nya bil.

Av Björn Genberg

Bosse började med att titta in i badrummet och ställde en första raljant fråga:

”Har du platåskor när du sitter på toa?”

Toastolen är 55 centimeter hög, vilket är cirka tio centimeter högre än den vi har hemma. Fötterna dinglar i luften när man sitter. Jag ska snickra ihop ett trall och lägga på golvet.

Bosses granskning av badrummet gick vidare.

”Borde det inte vara ett fönster här?”

Jag ryckte på axlarna och pekade på takluckan.

Bosse fortsatte sin kritiska runda till köket.

”När man brassar käk får man stå på tå. Och när man ska ta fram något ur kylskåpet får man gå ner på knäna”.

Bosse hade en poäng, köksbänkens höjd är 95 centimeter, vilket är fem över normen. Det är fem viktiga centimeter, särskilt för dem som är under medellängd. Och visst, man måste böja sig ordentligt när man ska ta fram något ur det låga kylskåpet.  

Bosse slog sig ner– eller snarare försökte slå sig ner i sittgruppens soffa.

Han fastnade mellan bordet och soffan. Jag föste undan Bosse och gled med lätthet ner i soffan. Allt beror inte på möblemangets konstruktion, en del hänger på människans, menade jag.

Men Bosse hade återigen en poäng. Sittgruppen är – om inte trång – så relativt liten. Men den duger gott för två personer och man sitter fyra över ett glas vin. Därutöver är, som Bosse konstaterat, köket och toan byggda på höjden. Det blir resultatet när man vill bygga en kort bil med långbäddar.  Sängarna tar stor plats och resten av inredningen tar stryk när man vill ha en körsmidig bil under sju meter. 

Vi kör husbil året runt, och vi kör långt, alltså prioriterar vi körningen, sammanfattar jag efter husesynen. Bo sätter komforten främst och har därför valt en helintegrerad bil på sju och en halv meters längd. Vi har en körbil, Bo har en bobil. Och aldrig kan de förenas i en och samma kropp.