Meny

.

Stor Snubbe i liten Adria, del 2 – Blåst, regn och en ubåt

Lämnade ett varmt och vårlikt Stockholm för att ta mig ner till Holland och möta våren på Afsluitdijk. Få lite fina bilder på blomsterfält, fåglar och ta lite häftiga bilder och film med drönaren jag har med mig. Men de första dagarna samarbetade inte vädret och även om solen skiner idag så ger den starka vinden drönaren flygförbud. Kanske låter som en trist färd. Men icke, tvärtom faktiskt. Under popup-taket är humöret på topp och jag imponeras över hur väl ”Adde” tar hand om mig. Japp, bilen har fått ett smeknamn!

 

Av Stefan Janeld

 

Jag valde att ta en rejäl dagsmarsch första dagen och körde från Stockholm ända ner till Helsingborg. Fanns bra med platser på piren nere i hamnen, tycker om att stå där och se fartygen passera. Ni kommer märka att jag söker mig till hav och marina miljöer närhelst jag får chansen.

 

Blåsig första natt

Under första natten blåste det rejält och jag hade svårt att få upp värmen i bilen. Dieselvärmaren har ett vred för att ställa den på olika effekt, men man kan inte välja temperatur och låta värmaren styra effekten per automatik. Så man får parera med vredet varefter det är lite för kallt eller för varmt.

Nu var det inte värmarens fel att det var kallt i bilen. Adria har i popup-takets främre del sytt in ett finmaskigt nät som inte går att stänga. Det kan inte regna in genom öppningen för den skyddas av taket. Men det kan blåsa in. Vilket det gjorde. Det var bara några grader ute och vinden stark, takets lutning styrde ner vinden rakt mot mig. Min enkla lösning blev att sänka taket. Ståhöjd behöver jag ju inte när jag ligger och sover. Med taket sänkt blev det rejält varmt ombord, jag kunde köra värmaren på halvfart.

 

Effektiv långfärdsbil

Min plan var att ta Öresundsbron nästa dag och åka genom Danmark ner mot Flensburg. Men det blev färja över till Helsingör istället eftersom man på radion varnade om långa väntetider vid Öresundsbron pga en polisinsats där man kontrollerade vartenda fordon.

Även vid färjan stod polisen, men de fåtal bilar som skulle åka kollade man snabbt.

Det var lite kul att polisen som gick igenom bilen var mäkta imponerad av att denna lilla bil hade allt man behövde. Kanske hon är en framtida campingbilist? Jag visade i alla fall Alltomhusbilen.se för henne. Hennes kollega var också intresserad av husbilar och trodde sig redan känna till Alltomhusbilen. Roligt med så trevliga poliser.

Att åka genom Danmark är en smal sak för en bil som ”Adde”. Att ligga i 130 km/h på farthållaren är ingen utmaning alls. Motorn snurrar på 2400 varv, förbrukningen är ca 0,8 lit/mil och färden stabil. Man kunde förväntat sig en hel del vindbrus, men det är inte värre än i en vanlig personbil. Taket är tätt och lättar inte det minsta när farten ökar. Känns tryggt. Man vill ju inte att bilen blir en cabriolet helt plötsligt.

Det enda klagomål jag har är radion. Den har inte så bra mottagning och ingen automatisk sökfunktion, man måste ratta in kanalerna. Men ljudet är bra när mottagningen är bra.

Stora och Lilla Bält är alltid lika fascinerande att åka över. Trots kraftig vind håller bilen kursen galant.

 

Spöregn och snålblåst även andra natten

När klockan närmar sig 18 gäller det att hitta nattläger. Om en timme släpps pucken och då vill jag sitta i lugn och ro med middagen framdukad och datorn inställd på TV4Play för att följa hockeyslutspelen, hockeyallsvenskan och SHL.  

Campercontact är den app jag använder för att hitta nattläger. Informeras om att 20 minuter bort finns en ställplats i småbåtshamnen i Åbenrå (Aabenraa). Vitsorden är goda så jag sätter kurs dit.

Jag hinner inte mer än parkera förrän de första regndropparna faller och vinden är så pass stark att jag väljer att behålla taket nere. Det gör ingen större skillnad. Man sitter lika bekvämt med taket nere som med det uppe. Det är en otroligt priviligierad känsla att sitta och kolla på hockey i en campingbil samtidigt som moder natur visar sig från sin blötaste sida. Värmaren surrar och man känner hur den varma luften sprider sig i bilen. Samtidigt som drickan är iskall och bilden på datorn knivskarp.

Jag är glad att jag tog med en Porta Potti, för det är en bit till båtklubbens klubbhus där toaletterna är. Till er som tänker att det ska lukta från toan när man har den i en så liten bil kan jag ge lugnande besked. Inte den minsta lukt har jag känt. Har visserligen bara gjort ”number 1”, men har ingen anledning att tro att ”number 2” skulle ändra på saken.

Regnet och blåsten fortsätter fram till lunchtid nästa dag. Tji drönarflygning alltså. Men jag hinner ut mellan skurarna och förevigar min vistelse med kameran. Men min väntan på att kunna gå ut och ta en bild får konsekvenser. När jag ska lämna fungerar inte koden till bommen. Här är det fri infart men man måste ha kod för att komma ut. Får syn på hamnkaptenen som ska till att åka iväg. Hon förklarar att klockan 14 byts koden. Något som inte står någonstans men tydligen framgår det i bekräftelsemailet jag fått när jag betalade. Jag är inte ensam att bli instängd. Vi är tre bilar som står vid bommen, alla har vi betalat och alla har vi samma kod. Hamnkaptenen ger oss utan knot en ny kod och vi kan alla rulla iväg.

 

Bremerhaven, precis så trevligt som jag hoppades

Har på senare tid sett mycket dokumentärer om andra världskriget, särskilt det marina kriget. I en dokumentär visar man en ubåt som var ett av Hitlers ”wunderwaffe”. Den byggdes i endast tre exemplar och var den första egentliga ubåten. Fram till dess var ubåtarna mer vanliga båtar som kunde dyka. Men de var långsamma under vattnet och kunde inte stanna nere särskilt länge. Denna nya modell var lika snabb under vattnet som ovanpå.

Av de tre som byggdes är en kvar, som museum i Bremerhaven. Jag har ända sedan jag såg dokumentären om denna ubåt velat åka och ta en titt. Men hur ofta har man vägarna förbi Bremerhaven? När jag nu ändå var i närheten (4 timmars bilfärd…) valde jag att åka och ta mig en titt. Och oj vad glad jag är för det. Inte bara för att ubåten var precis så intressant som jag trodde. Även för att Bremerhaven visade sig vara en stad i min smak. Med stor hamn, gamla industrimiljöer som vi i Sverige sedan länge rivit och ersatt med bostadsrätter. Att gå längs kajerna och ta bilder på mudderverk, lastbåtar, bogserbåtar och även gamla fartyg som sedan länge pensionerats och blivit museum är för mig himmelriket.

Mitt bland de slitna industribyggnaderna i hamnen hittar jag Ställplats Havenblick. En inhägnad grusplan med utsikt mot hamnen. Knappast idyllisk, men väldigt fina faciliteter. Det är en liten ställplats som drivs av ett par som egentligen tillverkar och säljer cykelsläp. Blir två nätter här innan jag styr vidare mot Holland och Afsluitdijk.

 

I bildgalleriet kan ni se bilder på det jag pratat om i texten. Klicka för större bild och bildtexter.

Klarar mig utan landström

Ska tillägga att jag under resan fricampar. Även om jag ställer mig på en camping eller ställplats låter jag bli att koppla in mig på elstolpen. Detta för att se hur bilen klarar sig utan el.

Kylboxen är halvfull och ställd på halv effekt, det räcker för att ölen ska vara kall nog att få kondens på flaskan. Lamporna är LED, så de drar marginellt. Men min dator har ett stort batteri och den är på mest hela tiden. Jag arbetar på den, ser på hockey varje kväll (slutspelstider som sagt) och den är även min stereo. Jag har sänkt ljuset på skärmen, det ger mig en fördubblad batteritid mot när jag kör full ljusstyrka. Endast då jag behandlar bilder ökar jag ljuset.

För att inte tära på bodelsbatteriet i onödan laddar jag telefon och dator under färd i möjligaste mån. Har även en stor powerbank för nödfall, men den har inte behövts ännu. Att dieselvärmaren ska vara särskilt hungrig på ström har jag inte märkt. Den går från ca kl 19 på kvällen till 9 nästa morgon utan problem. Kör mestadels på halv effekt. Vet inte om det spar ström eller bara spar diesel. Fläktarna går ju hur som helst.

Dela denna artikel

Facebook
WhatsApp
Email
Utskrift