Vid en första anblick är detta världens tristaste plåtis. Planlösningen ser ut att följa mall 1A och utförandet är enkelt. Men tar man sig en närmare titt förändras allt. Detta är nämligen en plåtis som får undertecknad att bli svag i knäna och närmast låta som om jag söker jobb på TV-shop när jag entusiastiskt beskriver bilens företräden.

Har dock två önskemål.

Av Stefan Janeld

Nåja. Min entusiasm gäller egentligen inte hela bilen. Ty halva bilen är ordinär. Men den andra halvan!

För att tvinga dig att läsa hela min text börjar vi med det ordinära och mina två önskemål.

Trevlig drivlina

Testdagen är blåsig, vi snackar byig kuling. I motorvägsfart och motvind brusar det rejält från de utanpåliggande sidofönstren i bodelen. När jag vänder och åker i medvind är det en betydligt tystare färd. Hade bilen haft ramfönster hade färden varit tystare även i motvind.

Ramfönster är mitt första önskemål.

Det är ingen ljudlig färd i övrigt. Hade det varit en vindstilla dag hade jag inte noterat bruset från rutorna.

Bilen är trevlig att köra och trots den kraftiga vinden, som tidvis kommer från sidan, är den kursstabil. Fiats skåp behöver ingen sidvindsassistent. Deras fastare chassisättning och långa hjulbas (4034 mm) gör dem stabila.

Motorn på 140 hästar drar bra och växellådan växlar helt omärkbart. Jag noterar lugna 2100 varv på högsta växeln (8:an) i 110 km/h. I 90 km/h lägger sig varvtalet kring 1700 varv. Jag nämner detta eftersom jag fått många frågor om hur den nya åttaväxlade lådan är jämfört med den tidigare nioväxlade. Det korta svaret är att skillnaden inte märks.

Testbilen saknar multimediasystem, du får själv välja nivå på detta på efterhandsmarknaden. Personligen är jag så less på alla stora pekskärmar där jag försöker justera något och ett lite gupp i vägbanan gör att jag träffar fel med fingret och istället för att byta radiokanal så har jag höjt temperaturen till 28 grader. Jag hade nog valt en stereo med fysiska knappar och separat backkamera. Vaddå teknikfientlig gubbe?

 I och med avsaknaden av multimediasystem finns ingen backkamera. Dock en ljudlig backvarnare som ser till att du inte backar emot något.

Jag noterar med tacksamhet att fotsteget skjuts in automatiskt när man startar bilen.

Bra lastvikt

En fördel med enklare byggda husbilar är att de väger mindre. I testbilen anges lastvikten till 632 kg. Var man ska stoppa allt man vill ha med sig är inte helt självklart. Har man bäddat ihop långbäddarna till en stor dubbelsäng finns ett hyggligt stort lastutrymme därunder. Inte så högt dock, sängen är låg.

Väljer man att ha långbäddar är utrymmet ännu mindre. Men man kan ställa cyklarna mellan sängarna under färd och ta ut dem när man kommer fram.

Det är bra med överskåp, både i sovrum och vid dinetten. De är ganska djupa och rymmer en hel del trots att de inte är så höga. Utöver dessa finns en väl tilltagen garderob, tre jättelådor i köket och gott om utrymmen under sängarna. Ytterkläder hänger man upp på krokarna i bodelen.

För en familj om 2-3 personer är det fullt tillräckligt med stuvutrymme. Risken att man överlastar bilen anser jag liten.

Stora dieselvärmaren

Bilen har tidstypisk plåtisutrustning i form av dieselvärmare och kompressorskylskåp. Precis som plåtisälskare vill ha det. Dock är det ett vanligt AGM batteri på 95 Ah i bilen. Det duger inte, behövs två för att kunna fricampa ett par dagar. Eller ännu hellre ett litiumbatteri.

Mitt andra önskemål är således att litiumbatteri vore standard.

Värmaren är på 6 kW vilket är närmast overkill i en plåtis. Men som en av våra läsare en gång sade till mig: ”Av överskott får man inte huvudbry.”

Spillvattentanken värms av bilens värmesystem. Det är fullt möjligt att fricampa året runt i Sun Living V65 SL. Det enda jag skulle åtgärda om jag vore en ivrig vintercampare vore de kala väggarna i sovrummet. Jag hade klätt dem med något för att minska risken för strålningskyla.