Womondo Pegasus premiärvisades på CMT i Stuttgart. Nu har vi fått oss en provtur på hemmaplan i Slovenien. En färd som ger oss anledning att strö både ris och ros över bilen. Mest ros.

Av Stefan Janeld

Jag vill börja med att säga att testbilen är prototyp, faktiskt samma exemplar som visades i Stuttgart, det kommer bli en del ändringar i serieproduktionen.

Hög åkkomfort

Jag hämtar bilen på en skidanläggning som heter Kope i norra Slovenien. Den ligger på 1 700 meters höjd och på testdagen ligger molnen så lågt att det är som att färdas i mjölk på den ringlande vägen ner. Man får ta det nätt, tvära kurvor dyker upp från ingenstans. Vägen är på sina ställen rejält frostbruten och det rister i bilen, men på ett dämpat vis.

Motorn på 190 hk gör sina försök att motorbromsa, automatlådan väntar till 3000 varv innan den växlar upp. Det är lite störande. Lådan är adaptiv och jag misstänker att tidigare förare inte har samma körstil som mig. Dag två passade lådan mig betydligt bättre.

Varefter vi åker ner mot dalen lättar dimman men ersätts av regn. Vägarna är sådär härligt mjukt ringlande och omges av höga berg och lummig grönska. Jag kör inte så mycket som jag följer en våg, känns det som. Det är ömsom 50 km/h och ömsom 70 km/h på de smala vägarna. Man får visa hänsyn och ibland stanna helt för att artigt släppa fram en lastbil eller buss. Jag trivs. Fjädringskomforten är mjuk, i vissa kurvor lite väl mjuk då jag instinktivt bromsar när bilen börjar luta utåt i kurvan. Motorn är inte så rapp som jag skulle önska, automatlådan tämjer den. Men jag saknar aldrig kraft att ta mig uppför de branta partierna.

Stolarna är bland de bekvämare du kan sitta i. De är skålade, har bra (justerbart) sittdjup och min 182 cm långa lekamen sitter lagom högt. Det är trångt mellan stol och vägg, så säkerhetsbältet fastnar ibland, löser det med att öppna dörren.

Vi angör motorvägen mot Ljubljana. Hastigheten passerar 100 km/h och nu ändras färdens karaktär. Att sluka mil med bilen är inga som helst problem. Men jag önskar att takluckan höll klaffen. Det låter som jag kör i hagel. Men det varken regnar eller haglar. De regnskurar vi åker genom gör inte ljudet värre. Det är helt enkelt takluckan som vibrerar i fartvinden och troligen behövs en list för att dämpa ljudet av plast mot plast. Detta är påtalat och vi räknar med att man åtgärdar.