Jag vet att kyla käkar gas. Jag har varit ute med husbil i sträng kyla förr. Mer än en gång. Ändå underskattade jag värmarens energibehov. Så klockan halv sju på morgonen fann jag mig på OKQ8 i Dorotea för att handla energi.
Av Stefan Janeld
Färden från Hudiksvall till Kilvamma Camping utanför Dorotea var inget annat än ett bländande vackert skådespel. Snöklädda granar och frostklädda björkar kantar vägen. En väg som, till en början, är otroligt fint plogad. Jag möter åtskilliga personbilar med skotersläp och blir omkörd av en hel del takboxar. Välkommen till norra Sverige!
Fulltankad
Jag åker med ro i kroppen. Ty jag har bytt till mig en full flaska gasol på lokala Byggmax och den andra har bara använts 4-5 timmar. När jag kommer fram till Kilvamma kommer jag stå på el, 2 kW. Det kommer dra ner gasolförbrukningen.
Dieseltanken är mer än halvfull, jag kommer inte behöva stanna och tanka på vägen.
Välkomnas med norra Sveriges bästa thaimat
Det tar nästan fem timmar att komma fram. De sista milen är vägen sämre plogad och det rister rejält när man kör. Dessutom kan det ju vara halt, så jag kör under lagstadgad maxhastighet sista en och en halv timmarna. Ju närmare Dorotea jag kommer desto mer snö är det i landskapet.
Framåt sena eftermiddagen skjuter den nedgående solen en stråle rakt upp, det ser helt otroligt ut, som något ur en Star Wars film. Vill fota, men har en lastbil i hälarna som nog redan är trött på att han inte kan hålla önskad fart. Om jag stannar, eller saktar ner, för att ta ett foto skulle han nog bli alltför provocerad.
Ju mer solen sänker sig desto vackrare bli landskapet. När timmen bli rosa och bergskammarna får en rosa glöd är det så vackert att man nästan blir religiös, det är helt enkelt magiskt.
Jag svänger in på campingen precis när solen går ner. Hinner få en bild och är ganska nöjd. Visserligen med telefonen, men ändå.
Hittar en plats bredvid en elstolpe, kopplar in mig och går upp till restaurangen, som också är reception. Mikael är i full färd att servera matgästerna och Fah står i köket och lagar mat för glatta livet. Det är ett glatt återseende, trevligare människor får man leta efter. Vi pratar en stund. Jag beställer en nr 19 med kyckling att ta med och drar mig tillbaka till husbilen.
Blir inte klok på pannan
När jag ätit klart och sätter mig att kolla mail tycker jag det är lite kallt ombord. Nu när jag står på elstolpe har jag bett pannan att prioritera eldrift. Som jag förstår det ska den sedan använda gas för att fylla på det energibehov som behövs för att uppnå önskad temperatur. Men det tycks inte fungera. Så jag växlar till gasprioritet, fortfarande med 2 kW el i tillägg. Nu blir det varmt ombord. Så här borde väl inte pannan fungera? Den borde ge samma värme oavsett vilken energikälla som prioriteras.
Jag diskuterar saken med kollega Stig och han håller med. Nu spelar det ju egentligen ingen roll, jag accepterar tingens ordning.
Nästa dags lunch berättar jag för Mikael och nämner även att skillnaden i värme mellan sovrum och sittgrupp är högre än väntat. Hela 5-6 grader. Jag tycker även att värmen som stiger utmed sängarna inte motsvarar mina förväntningar. Mikael, som förutom att driva campingen även bygger campers hos S. Karosser och vet det mesta om värmare, tipsar om att öka cirkulationspumpens varvtal. Då ökar flödet i systemet så man har varmare vatten utmed hela systemets sträckning. Dessutom jagas eventuella luftbubblor bort som annars kan störa cirkulationen.
Att hitta var man ökar pumpens varvtal är inte det lättaste, man måste djupt in i kontrollpanelens menysystem. Men jag lyckas. Pumpen är ställd på läge 2 av 5, jag väljer läge 5. Efter ett par timmar är skillnaden mellan sovrum och sittgrupp nere på mer förväntade 2-3 grader. Precis som man vill ha det.
Kan konstatera att det tar några dagar att trimma in en husbil så den passar ens behov.
Gasolen tar slut
Efter ännu en fantastiskt god middag tillsammans med Mikael och Fah drar jag mig tillbaka till husbilen med siktet att hålla mig vaken för att se om det blir norrsken. Vid midnatt är jag redo att ge upp och gå och lägga mig. Men så börjar pannan klicka. Den försöker starta, men misslyckas. Jag ser att DuoControllen skiftat flaska, så en flaska har gått åt. En av två. Så gasol finns ju. Det har ju bara gått dryga två och ett halvt dygn. Inte kan det gå åt nästan två flaskor gasol på så kort tid?
Men jo, det visar sig att det kan det. För efter en liten stund protesterar även kylskåpet. Nätterna har varit kalla, -20 till -25°C, dagtid -12 till -17°C. Och det är en ganska stor volym att värma. Bilen har ju även dubbelgolv.
Bilen är, som jag berättade i förra artikeln, i standardutförande. Den som ofta vill använda bilen under dessa förhållanden köper utvändigt täcke till hytten och en vattenburen värmematta till hyttgolvet som kopplas in på värmesystemet. Med mer batterikapacitet kan man även fricampa flera dagar.
När jag tänker efter hade kanske den ena flaskan gått mer än de 4-5 timmar jag gissat att den gått. DuoControllen hade ju växlat flaska medan jag sov. Kanske var den bara halvfull, om ens det, när jag lämnade Hudiksvall?
Nåja, jag har ju 2 kW el, så helt utan värme är jag inte. Det är 22°C i bilen. Undrar hur länge det dröjer innan det blir för kallt?
Svaret på den frågan är 7 timmar. Temperaturen sjunker ca 1 grad/timme. När det är 15°C ombord bryter jag upp mitt läger och beger mig in till Dorotea. Skaffar två nya flaskor och passar även på att fylla diesel. Halv åtta är jag tillbaka på campingen. Dagen har börjat gry och jag har åter den där fina känslan i kroppen som kommer av att tankarna är fulla.
Jag går och läger mig och somnar till det härliga surret av värmepannan.
I bildgalleriet kan ni se bilder från min färd från Hudiksvall till Dorotea och även en del bilder från min tid på Kilvamma Camping. Klicka för större bilder och bildtexter.
