När chefredaktören Stefan entusiastiskt berättade om sitt besök hos Winnebago där han fått köra en helt elektrisk husbil kom en spännande diskussion upp. Hur mycket förstärkning av elsystemet hade jag inte gjort på vår bil under åren och hur mycket ändrade jag vårt leverne efter det?

På ett sätt en hel del, men på ett annat inte alls.

Av Stig Forsberg

Som standard har husbilar ganska klena elsystem. Ett 95Ah AGM batteri, kanske en 100W solpanel på taket och så bilens generator som laddar under färd. Vid elstolpe har man alltid haft gott om el. Men vi tycker om att fricampa. Därför har jag och hustru lärt oss att spara ström.

Mycket energi har lagts på denna energibesparingsiver, som förtar en del av husbilsupplevelsen. För att åtgärda detta, få ett mer avslappnat husbilsliv, har vi lagt ner stora summor på att få mer energi ombord.

Min förbättringar

Det jag gjort är att installera ett litiumbatteri på 150 AH. Det kan utnyttjas till 95% av sin kapacitet utan att ta skada. Det betyder att jag har 142 Ah att utnyttja, mot standard AGM på 95 Ah som jag kan utnyttja ungefär 50 Ah av. Det är alltså nästan tre gånger så mycket energi bara där!

Har kompletterat min gamla solpanel på idag ca 60 watt med två nya solpaneler på 165 och 170 watt. Det betyder att jag har tillgång till paneler som teoretiskt kan ge 395 watt. Om de levererar 300 watt under 5 timmar en mycket solig dag är det 1500 Wh eller 1,5 KWh om man så vill. Det motsvarar 125 Ah till batteriet. Det är mer än jag vanligen förbrukar per dygn. Jag har därför alltid fulladdat batteri fram på dagen sommartid.

Så fort vi förflyttar oss laddas dessutom batteriet bra från motorns generator via en DC/DC-omvandlare jag installerat.Det betyder att jag i praktiken, dagligen, har tillgång till full batterikapacitet.

Vintertid kan jag stötta med min Efoy-bränslecell om vi blir stående fler än tre, fyra dagar. Då, när solpanelerna inte ger mycket, finns kanske behovet att spara på strömmen. Kanske.

Jämfört med hur det var i husbilen vi hade för 20 år sedan har vi gott om energi. Troligen mer än de flesta husbilister

Har jag ändrat mina rutiner?

Både och. Jag använder mer el dagligen utan att oroa mig, men jag stänger alltid av alla förbrukare efter att jag använt dem.

Tidigt bytte jag ut all belysning till LED-lampor, men jag släcker så fort jag gjort klart det jag skulle. Likaså 230-voltomvandlaren, den stänger jag av så fort jag bryggt kaffe eller kört mikron.

Allt enligt gamla invanda rutiner jag haft i många år för att spara ström. Är det verkligen nödvändigt? Borde inte alla pengar jag investerat för att slippa denna energistress skänkt mig ett inre lugn?

Ja och nej, men inte fullt ut.

Kanske måste jag medvetet ändra mina vanor, aktivt motstå mina impulser för att få valuta för slantarna jag spenderat.

Ett enkelt test

Under våra senaste resor nu på sensommaren, med tämligen risigt väder, har jag aktivt valt att inte jaga ström utan låtit det som står på, få stå på. Jag ställde om min 230-inverter så att den går i standby-läge när jag inte använder den. Den startar när belastningen blir över 100 mA. Tidigare stängde jag alltid av den för att spara den lilla ström den drar när den är på. Detta trots att jag valde just denna inverter för att den har detta strömbesparande viloläge. Jag betalade för finessen. Men först nu, efter många år, började jag använda den.

I stort har vi levt som om vi stod vid elstolpe.

Hur gick det?

Det gick mycket bra! Jag har fortsatt fullt batteri under dagen. Om det sker en timme senare vet jag inte, men fullt blir det. Det är en sådan marginell skillnad i förbrukning över ett dygn att jag kan räkna bort det. Jag stänger av när vi lämnar bilen eller lägger oss. Då mer av säkerhetsskäl, inte för att spara ström.

Äntligen kan jag koppla bort energistressen, njuta lite mer, lita mer på bilen. Äntligen har jag fått valuta för min jakt på energi.

Tänk vad svårt det är att ändra sina vanor.