Välkommen till en högst personlig artikel. En artikel där vi tar upp saker som vi är trötta på, inte förstår vitsen med eller som vi helt enkelt ogillar.
Säkerligen är det många som inte alls håller med oss. Och det är okej, så ska det vara. Om ni vill delge oss era reflektioner är vi tacksamma för mothugg eller egna onödigheter via email. Medhåll är trist, så det behöver ni inte skicka.
Av Stefan Janeld och Björn Genberg
Handfat i plåtisar
I inredda skåpbilar är det trångt om saligheten. Särskilt trångt är det som regel i badrummet. Ändå trixas och fixas det för att få dit ett handfat att borsta tänderna över och tvaga sina händer. Saker man lika gärna kan göra i diskhon som sällan är mer än en meter bort.
Att man anser sig behöva två tvättställ i en så pass liten bil övergår mitt förstånd. Och detsamma kan sägas om många vanliga husbilar där man har trånga badrum vars funktion kraftigt försämras på grund av ett skrymmande handfat.
Bäddbara halv- och vinkeldinetter
Här är jag lite kluven. Ty jag anser egentligen att många som köper halvintegrerad bil med taksäng borde valt en med bäddbar sittgrupp istället. Eftersom taksängen används så sällan att de få gånger man har barnbarn eller annan nattgäst lika gärna kan ta sig omaket att bädda en sittgrupp. Vinsten med att avstå taksängen är ett stort takfönster och högre lastvikt.
Men med detta sagt är jag ändå av den åsikt att en sittgrupp är just en sittgrupp. Och en sittgrupp ställer helt andra krav på dynorna för att vara bekväm än en säng gör. De ska vara formade så de ger lårstöd och svankstöd. Det betyder att om en bekväm sittgrupp ska bäddas ner till säng blir sängen en puckelpist.
För att undvika puckelpisten behöver dynorna göras helt raka. Tji lårstöd, tji ryggstöd. Det blir en hygglig säng, men en kass sittgrupp.
Ska man trots allt ha en bäddbar sittgrupp är det bästa alternativet att ha en extra dynsats optimerad för sovkomfort. Sittdynorna och ryggdynorna plockas helt enkelt undan och används inte nattetid.
OBS! Vi pratar här om halvdinetter. Inte fyrsittsdinetter som är vanliga i alkovbilar, att dessa är bäddbara är en del av barnfamiljhusbilskonceptet (vilket ord, ska jag minnas till nästa omgång av Hänga Gubbe).
Tunna gardiner
Många tillverkare har en flortunn gardin som kan dras för fönstret. Den hindrar inte ljuset men man har inte fri utsikt eller sikt in i bodelen. Man ser dock om det rör sig folk därinne.
Detta är ett arv från hur man i många länder har det i sina hem. Men i Sverige har vi inte denna typ av gardin i våra hem. Och jag förstår inte nyttan med dem.
Mina kamrater i Östeuropa delar inte alls min åsikt. När de är på besök i Sverige häpnar de över att vi inte har dylika gardiner. De blir nästan generade när vi promenerar i ett bostadsområde och har fri sikt in i bostäderna.
Det är alltså en kulturfråga, vad man är van vid. Jag vet bara att det första jag gör är att ta bort dem. Vill jag hindra insyn så drar jag ner rullgardinen. Antingen eller. Inga halvmessyrer.
Fjärde spislågan
I husbilar är bänkyta i köket en bristvara. Ändå finns det tillverkare som envisas med fyra brännare på spisen. Inte ens hemma använder jag fyra plattor. Men jag använder rejält med bänkyta för att förbereda maten.
I mitt fall är även 3:e brännaren onödig. Speciellt som det ofta är så trångt på spisen att man inte får plats med tre kokkärl.
Dåliga hörnsoffor
I många husbilar sitter det en vinkelsoffa, eller L-soffa som en del säger. Innan de motstående soffornas breda intåg på marknaden var vinkelsoffan den populäraste lösningen. Och visst är det skönt att kura upp i hörnet och njuta en bok eller trevligt samtal med livskamraten.
En hörnsoffa antyder att man kan sitta på alla platser. Men så är sällan fallet. Den del som löper utmed väggen är ofta löjeväckande grund. Ett vettigt sittdjup i en soffa är 50 cm. Här är det sällan mer än 30 centimeters sittdjup. Duger knappt till en liten junior. De flesta använder den att lägga upp fötterna på när de sitter i den bakåtvända förarstolen och tittar på teve.
Men det var ju ingen fotpall vi köpte, vi köpte en vinkelsoffa. Att för detta avstå ett stabilt vägghängt bord och istället få ett, ofta, rangligt pelarbord är för mig helt bortkastat.
