Som vanligt när jag är ute och åker husbil är planeringen noll. Det enda jag vet är att jag ska vara i Aulendorf 21 maj. Allt dessförinnan får lösa sig längs vägen. Att inte veta vad dagen har i sitt sköte är ett fantastiskt sätt att resa.
Av Stefan ”Stor Snubbe” Janeld
Det enda jag vet när jag startar motorn strax före lunchtid är att jag vill ta mig in i Tyskland innan jag tar kväll. Ska tidsplanen hålla är Danmark helt enkelt för litet, jag behöver göra 40-50 mil/dag. Danmark är bara 35 mil innan man når Flensburg.
Glückstadt
När jag vid 18-tiden är vid tyska gränsen stannar jag och tar en titt på kartan. Finns det några intressanta platser inom rimligt köravstånd? Jag kan tänka mig att åka en dryg timme till ungefär.
Jag tycker mycket om hamnmiljö, så jag tittar utmed kusterna. Kiel kanske? Eller Husum? Njae, inget som kittlar magen riktigt. Men så faller blicken på ett ortsnamn som direkt talar till mig – Glückstadt. Vilket fantastiskt namn på en stad. Visserligen är det lite längre att åka än jag tänkt mig. Men det kvittar, känslan har infunnit sig och den kan jag inte ignorera.
En koll i Campercontact ger vid handen att det finns en ställplats nere i hamnen. Gratis dessutom. Än så länge lever Glückstadt upp till namnet.
Halv åtta rullar jag in på ställplatsen. Man åker genom en port och befinner sig på en stor yta av ömsom asfalt, ömsom sönderkörd betong. Här och var ser man fötterna till betongpelare. Tydligen har ett tak täckt platsen någon gång för länge sedan. Gräset har börjat ta över ytan. Krossad keramik, jordhögar. Ett cirkussällskap håller på att packa in diverse attraktioner i slitna släp och lastbilar.
Jag åker långsamt. Vill inte få punka eller köra in i en betongfot med armeringsjärn som sticker upp. Det står en stor treaxlad husbil utmed vallen som skyddar mot Elbe. En annan husbil står mitt på planen. Jag åker längst in och tar plats utmed vallen.
Jag är tveksam till mitt val av nattläger. Glückstadt känns som ett ironiskt namn just nu. Men klockan är för mycket för att leta ny plats. Jag tar med mig kameran och ger mig ut på en promenad. Det ligger en stor båt i hamnen som intresserar mig och jag vill se Elbe. Efter det kan jag dra för rullgardinerna och sova bort detta stolpskott.
Går ut genom samma port jag åkte in genom. Hela området är inhägnat. Det känns bra. Efter bara några meter ser jag att det står husbilar längre ut på piren. Bara ett femtiotal meter bort. Snabbar på mina steg och ser att det är gott om plats här ute. Inga skyltar som säger att man måste reservera eller betala. Raska steg tillbaka till husbilen. Hoppar in bakom ratten och styr försiktigt ut genom bråten igen. Möter en husbil där föraren ser precis lika tveksam ut som jag troligen gjorde när jag åkte in.
När jag backat in på min plats är jag toknöjd. Glücklich rentav!
Jag sitter och tittar ut mot Elbes mynning genom de stora fönstren i husbilen. På håll ser jag fartygen lämna floden för vidare färd på havet. En färja tar bilar över Elbe med tysk regelbundenhet. Fåglarna väntar vid vattenbrynet på att det ska bli ebb så de kan mumsa på små djur som bor i gyttjan. Sitter och ser kvällen bli natt, vinden mojna och känner hur all stress bara rinner av mig. Husbilsjournalist är ett riktigt skitgöra…
I bildgalleriet kan du se bilder från Glückstadt. En plats jag varmt kan rekommendera. Klicka för större bilder och bildtexter.
