Testballonger som inte flög. Del 1 – Roller Team Triaca 230

Jag hör ofta att man tycker husbilstillverkarna saknar fantasi. Att allt är stöpt i samma form. Detta är dock helt fel! Genom åren har husbilstillverkarna skickat upp tjogvis med testballonger.

I denna artikelserie i 10 delar återbesöker jag innovativa husbilsmodeller som fick stor uppmärksamhet, men inte blev långlivade. Vi börjar med en italienare från 2015.

Av Stefan Janeld

Jag har besökt fler husbilsmässor än jag kan räkna. I USA, Frankrike, England, Sverige, Norge och så förstås i Tyskland. Under ett antal år besökte jag sju mässor varje år. På varje mässa hittar jag unika husbilar – konstiga, knepiga, fantastiska, innovativa, fula, vackra, smarta och en och annan rentav idiotisk.

Många av de udda fåglarna har byggts av små nischtillverkare. Inte sällan är motiveringen till att man byggt en husbil att man inte hittat den husbil man önskat köpa. Så man bygger den själv. Övertygad om att de flesta tycker likadant och att de stora tillverkarna tappat kontakten med köparna.

Sällan är dessa små tillverkare med på mer än en mässa.

Konjunkturen spelar in

Hur uppfinningsrika tillverkarna är går i vågor. När försäljningen är stark och fabrikerna går för högtryck uteblir innovationerna. Fokus blir att producera redan sålda fordon. Varför ta upp produktionskapacitet när fabriken går på max?

När försäljningen går sämre och fabrikerna har svårt att fylla produktionskapaciteten är man mer aktiv med nyheter. Allt för att hålla intresset uppe. Kanske har man tur och hittar rätt, får en succé.

En annan tidsaspekt är att man ibland är för tidigt ute. Hymer hade en halvintegrerad taksängsbil redan på 90-talet, den floppade. I början av 2000-talet lanserade Adria en halvintegrerad taksängsbil. Lades ner efter ett par år.

Det var först 2009 när Bürstner lanserade sin Quadro, snabbt omdöpt till Ixeo efter att Audi hävdade varumärkesintrång på deras Quattro, som taksäng i halvintegrerade husbilar blev en succé. Året efter hade varenda tillverkare taksängsmodeller.

Roller Team Triaca 230, 2015

Detta är nog den enskilt mest genomtänkta testballong jag stött på. Och jag måste erkänna, jag tyckte den var fantastisk. Än idag är det en av de husbilar jag gärna skulle äga. Möjligen minus popup-taket.

Triaca siktade in sig på två saker, miljövänlighet och modern teknik.

Inte miljövänlig i form av alternativt bränsle eller eldrift. Nej man använde miljövänligare material i tillverkningen. Istället för glasfiberlaminat var det basaltfibrer i väggarna och även textilen och golvbeläggningen ombord var av miljöfibrer.

Miljövänligare material minskade enligt Roller Team klimatavtrycket i tillverkningen med 24%.

Att 2015 visa en gasolfri husbil med kompressorkyl, induktionshäll och litiumbatterier som får mycket av sin energi via ett batteri av solpaneler var ovanligt 2015. Endast i Nordamerika såldes husbilar med denna utrustning som standard vid denna tid.

Namnet, Triaca, är en förkortning av ”Tecnologia per Ridurre l’Impatto Ambientale in Camper”. Rakt översatt blir det ”teknologi som minskar husbilars påverkan på miljön”.

Bilen fick faktiskt en serieproducerad efterföljare. Men utan all den toppmoderna tekniken. Det var mer planlösning och dimensioner som behölls. Modellen lades ner efter ett par säsonger.

Hade man lanserat denna modell idag, minus popup-taket, tror jag den skulle sälja bra. Challenger har haft stor framgång med sin X-serie som är samma andas barn.

I bildgalleriet kan du bekanta dig närmare med denna modell. Klicka för större bilder och informativa bildtexter.